Vad får jag göra som sjukskriven? 92 kommentarer


Vad får jag göra som sjukskriven?

Vad får jag göra som sjukskriven?

När man är sjukskriven på grund av psykisk ohälsa slåss man inte bara mot sitt egna mående utan också mot andras tankar och uppfattningar. Du blir påverkad av dem, varken du vill eller inte. Jag tror halva min utmattning bestod av rädslan att göra fel (åtminstone kändes det så). Fel mot försäkringskassan, arbetsgivaren eller mot människors åsikter. Jag var rädd för att allt jag gjorde skulle kunna vändas emot mig. Att jag skulle behöva svara upp för mig själv, för mitt mående, för min sjukdom. Eftersom energin knappt räckte till att ta sig ur sängen fyllde jag dagarna med ingenting för att liksom vara på den säkra sidan.

Får jag gå ut, umgås med vänner, skratta?

Helt plötsligt behövde jag fundera på vad som var tillåtet. Vad fick jag egentligen göra som sjukskriven? När du brutit benet kanske det inte är något du funderar över. Du gör det du kan och vill, och går tillbaka till jobbet när du är arbetsför. Ingen ifrågasätter dig.

Men att vara hemma med en depression innebär motsatsen och du kanske stänger in dig mer än vad du borde av rädsla för att någon ska se dig och tro att du mår bra. (För det är det ju inte meningen att du ska göra, det är ju därför du är hemma). När du börjar må bättre vågar du knappt säga det av rädsla att alla krav kommer att rasa över dig, igen.

”Hon ser inte särskilt deprimerad ut!”

Har du någonsin hört någon säga det? Eller kanske har du själv tänkt den tanken när du träffat på någon som är sjukskriven? Förmodligen. Jag har i vilket fall hört det från andra flera gånger sorgligt nog. Det värsta är att den som är sjukskriven ofta vet om det och det gör att kampen att ta sig ut kan bli än större.

När man är sjukskriven för depression förväntar sig folk att du skall vara nedstämd och gråta, inte att du försöker att ha roligt i en strävan i att bli frisk. Jag mådde under hela min utmattning skit. Men tror endast vid ett få tillfällen att det syntes på mig.

När jag vart sjukskriven i en vecka åkte jag med min familj ut till ett köpcenter. Jag ville inte, vägrade och försökte förklara för min man att jag inte kunde hänga med för att jag var sjukskriven. Ja, men du får gå utanför dörren, menade han. Du kan ju gå och då är det okej att åka och handla, försökte han övertyga mig.

Han kanske hade rätt även om det inte kändes så.

Jag kände mig falsk, som att jag skolkade från mitt jobb. Lurade min omgivning. Men jag bet ihop och tog mig utanför dörren fast att jag inte ville.

Vad får jag göra som sjukskriven?

Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här, om att tvivla, känna sig ifrågasatt. Jag vet också att du redan vet det här men jag vill säga det igen. Du ska göra det som får dig att må bra. Det är tillåtet att gå på promenad, umgås med vänner, skratta och gå på kalas. Det är rätt även om det känns fel! Förmodligen är det också det sista du vill göra som sjuk. Jag vet det. Men det kan kännas lättare om du påminner dig om att det inte är förbjudet att ha roligt. Du ska faktiskt försöka att ha roligt. Det är det som gör dig frisk!

Ifrågasätt aldrig någon med en osynlig sjukdom!

Så nästa gång du ser en utmattad/deprimerad person på fest, tillsammans med en vän eller på gymmet. Tänk inte en ifrågasättande tanke om att personen verkar må bra. För även om personen ser frisk ut, ler mot dig och verkar vara precis om vanligt kanske sanningen är en helt annan.

Du har endast sett personen någon minut. Och vad du kanske inte vet är att hon efter detta mötet kommer att vara sängliggande hela dagen eller inte ta sig ut på en veckor igen. Anledningen till att hon tog sig utanför dörren överhuvudtaget kanske inte handlade om lust utan om tvång. Men det ser ju inte du.

Kom ihåg att personen behöver ditt stöd och inte din misstänksamhet.

Jag förstår också att de som aldrig själva varit drabbade av psykisk ohälsa har svårt att förstå hur det ens funkar. Hur kan man vara så trött att man inte kan plocka ut diskmaskinen? Hon säger att hon inte kommer upp ur sängen men hur kommer det sig att hon orkar ta en promenad varje dag? Jag har sett henne flera gånger på stan men på arbetsplatsen dyker hon minsann inte upp, varför? Istället för att gå in i relationen med tvivel så gör det med nyfikenhet. Sluta aldrig att tro på att människan hellre vill vara frisk än sjuk. Bara den tanken får er båda att må bättre.

Om vi ska få människor att bli friskare måste vi hjälpa dem, inte stjälpa dem. Och där hjälpen bor hör varken misstänksamhet, kritik eller ifrågasättande hemma. Kom ihåg det!

Lämna en kommentar


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com

92 tankar om “Vad får jag göra som sjukskriven?

  • Ingela

    Så jävla sant!! Och så jävla ont det gjorde att läsa den.
    Något som du missade är det här när man sagt att man ska göra något, men ställer in för förmår sig inte att orka, hur mycket man än försöker!!
    Tänkom fler kunde läsa detta!

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar. Ja det stämmer precis som du säger, kanske är något jag ska ta upp i ett annat inlägg. Kram

    • Cathrine

      Så sant!
      Vet inte hur många gånger jag ställt in bara någon timme innan för att jag inte kommer utanför dörren som just förvandlats till en betongvägg…

  • Jennifer

    Ramlade in här på din blogg via en delning på Facebook, och jag har aldrig läst något mer träffande och igenkännande. Tack för att du satt ord på mina och många andras tankar och känslor. Tack. Tänk om alla kunde läsa det här.

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Tack Jennifer för din fina kommentar. Det gör mig både glad och ledsen att du känner igen dig. Kram

  • Marina

    Det är som om jag skrivit detta själv! När folk ser mej på stan och säger: ”Åh vad du ser pigg och fräsch ut!” Eller när man ska hälsa på på jobbet. Vad ska jag ha på mej? Snygga jeans eller thigts med hål i? Ska jag lägga en ”snygge-make up” eller gå omålad och fett hår?
    Ständigt detta dåliga samvete!
    Min doktor säger att jag ska göra det som jag mår bra av. Och jag mår bättre när jag har snyggat till mej än ser ut som ett ras

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ja eller hur, så har jag också tänkt. Man gör ju sig till, sminkar sig och tar på sig fina kläder, klart att man ser lite piggare och bättre ut när man går utanför dörren. Men verkligheten är ju en annan. Kram

  • Michael olsson Tegelaar

    Ett bra inlägg i debatten, ett förtydligande till kan vara att varje enskild individ är sparsam med de kriterier som ligger till grund för en sjukskrivning. Kan vara mycket avund. Har själv under en egen mörk period fått en sjukskrivning för att göra en resa till Jerusalem ”Pilgrimsresa” Vart så lycklig för förståelse och gemensam kreativitet jag och Psykvården, så jag talade öppet om min planering och min resa. Det blev bakläxa för läkare då anonyma anmälare hittat brister i underlag.
    Bara en Tanke, Var stolt att du hittat verktyg och namn på ditt mörker . Detta borde vara en självklarhet.
    Lycka till och God fortsättning i mörker som i ljus. M O T

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar. Vad hemskt med anonyma anmälare, är precis en sådan sak som får en att få ont i magen. Hoppas att allt gick bra för dig!

  • Richard Wesemeyer

    Det tog mig många år att acceptera min sjukdom. Att acceptera att min sjukskrivning var ok. Jag går fortfarande omkring och hjälper ”samhället” så gott jag kan genom små löjliga saker som att le till folk, hålla dörren öppen för andra bakom mig, plocka upp skräp, prata med folk, hjälpa med att lyfta barnvagnar, vara gullig mm. Faktum är att det får mig att må bättre…

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Jag är säker på att det också får andra att må bättre. Det är det lilla som räknas. Kram

  • Ann-Marie

    Så sant hon skriver.
    Sen har man fått höra, du som går hemma hela dagarna , vad är det för fel på dig, DET syns ju inte utanpå, måste man ha en stämpel i pannan för och bevisa att man är sjuk.
    Nu mår jag bättre, tack och lov.

  • Cathrine

    Huvudet på spiken! Känner så igen allt.
    Under min sjukdomstid kunde jag träffa en bekant/vän/kollega i affären och få kommentaren: Vad kul att du ser så pigg och glad ut! Det de inte såg var hur jag såg ut resten av den veckan, när jag inte ens orkade klä på mig, än mindre prata med någon människa alls. De såg inte heller dagarna innan då jag samlade kraft för denna gången då jag var TVUNGEN att handla.
    Ibland önskar jag att jag gått ut med ett bandage runt huvudet. Då skulle människor förstått att jag var/är sjuk. Mitt huvud skulle verkligen behövt bandage för det var så hjärntrött att det inte orkade hålla sig uppe…

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Precis, känner igen det där, man borde liksom ha det skrivet i sin panna så att folk kunde förstå. Problemet är precis som du säger att de bara ser delar av ens liv (den lilla stunden man orkat ta sig ut) och inte resten av dygnet när man är sängliggande.

  • Lena

    Så klart att man påverkas av andras tyckande även om man kanske inte vill…”been there done that”!! Idag är jag friskskriven, men det tog drygt 10 år och det som jag tyckte var jobbigast var nog försäkringskassan som hade en egen läkare som satt i Lund (eller nåt) å sa att jag var frisk, trots att min läkare hade en annan åsikt. Kämpa för att få vara sjukskriven…för att orka det måste man vara frisk eller ha släkt/vänner som hjälper en. Sjukdomen syns ju inte utanpå och då går det inte att se om man är sjuk/frisk. Visst var det jobbigt med omgivningens tänk när man fick höra att det bara var att ”rycka upp sig”. En som inte varit i denna situation kan inte föreställa sig hur det är att inte orka, inte ens att kliva upp ur sängen! Det spelar ingen roll om de läser din artikel, de kan inte förstå känslan/maktlösheten när man inte kan klarar av detta. Även om jag idag är friskskriven är jag hela tiden rädd att hamna där igen…

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ännu värre att behöva slåss mot försäkringskassan som du beskriver, det vet jag inte ens om jag hade orkat. Men precis som du säger tror jag inte att folk som inte upplevt det kan förstå. Förstår också din rädsla att bli sjuk igen, den bär jag med även om jag inte varit sjukskriven under lika lång tid som du. Kram

  • Ann-Marie L

    Det stämmer så himla väl, den där känslan av att inte våga för kanske också lever man hela tiden med en förklaring runt hörnet om det skulle behövas och helst vill man förekomma så kommer förklaringen som en flod ur munnen utan att den man pratar med ens undrat.

  • Går på ångor

    Uuuh… det svider inombords när jag läser detta. Känner så väl igen mig. Folk omkring mig beter sig precis sådär. De tycker att jamen du orkar ju det HÄR (typ, sitta vid datorn, läsa bok, göra något handarbete), så varför orkar du inte det DÄR!? (typ, jobba, städa huset, fumla med räkningar m.m.)
    Har fått höra att jag är både patetisk, lat, bortskämd och värdelös. Det avhjälper ju inte tankarna om att ”döden kanske vore trevligt” direkt.
    Alla dessa krav som samhället och ens omgivning ställer på en är helt galet! Ingen verkar ha någon förståelse för att JAG ÄR SLUTKÖRD, och tycker att man ska knega på, 100%, som alla andra. Men alla andra har inte depression eller utmattningssyndrom eller dylikt.
    Världen är ofta en hård plats… :/

  • Går på ångor

    Uuuh… det svider inombords när jag läser detta. Känner så väl igen mig. Folk omkring mig beter sig precis sådär. De tycker att jamen du orkar ju det HÄR (typ, sitta vid datorn, läsa bok, göra något handarbete), så varför orkar du inte det DÄR!? (typ, jobba, städa huset, fumla med räkningar m.m.)
    Har fått höra att jag är både patetisk, lat, bortskämd och värdelös. Det avhjälper ju inte tankarna om att ”döden kanske vore trevligt” direkt.
    Alla dessa krav som samhället och ens omgivning ställer på en är helt galet! Ingen verkar ha någon förståelse för att JAG ÄR SLUTKÖRD, och tycker att man ska knega på, 100%, som alla andra. Men alla andra har inte depression eller utmattningssyndrom eller dylikt.
    Världen är ofta en hård plats… :/

  • Nathalie

    Jag blir så berörd av ditt inlägg och jag känner verkligen igen mig i det du skriver.
    Du sätter ord på de som jag själv inte kan förstå.
    Det är väldigt nyttig information för alla, även dem som inte lider av psykisk ohälsa!
    Tack för att du delar detta, det hjälper många att förstå <3

    Kram på dig!

  • Jenka

    Så sant. Sist jag var sjukskriven sa en anhörig rakt ut till mig att jag skulle tänka på vad jag la ut på min instagram, någon kunde ju se att jag var ute på dagarna. Hade jag suttit inne ist för att köpt mig ett skåp som jag svettades med att renovera ute i höstkylan så hade jag helt ärligt kanske varit död idag. Men så tänkte ju ingen.

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ja fy det kanske var av välmening personen sa det men jag förstår, det är många som ifrågasätter hur sjuk man är om det kanske ser en bild eller få se en en liten stund. Utsidan säger inget om insidan dock.

  • Peter

    De människor som inte kan se att andra har kul för att det får dem att må bra är såna som, inte ser mer än sina egna behov och totalt struntar i andra. Just denna gruppen individer stryks ganska snabbt från vänlistan på sociala medier och i verkliga livet. Att sen komma i efterhand och säga ursäkta hjälper inte, skadan är redan skedd då de behandlat ”mig” som skit och jag skulle vara en falsk människa som klarar av att göra saker men inte jobba.

    Till er som är den människan med förskt mot din vän har bara tre ord att säga, Dra åt helvete!!!

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Ja energitjuvar och personer som inte behandlar en väl ska strykas från vänskapslistan!

  • Anonym

    Sådär känner jag. Är sjukskriven sen i somras för utmattningssyndrom och depression och har fått hört att någon såg mig på affären och jag såg så glad ut.
    Vissa dömer snabbt

  • Anonym

    Okej. Då är min första tanke att wow så starkt av personen i fråga att ens orkar gå ut. Jag själv lider av depression och tror inte på att något kan få.mig bättre för så dåligt känns det faktikst. Skratta är inte värt det för det kommer inte hjälpa mig gå ut boll jag inte göra för fem öre. Men fine vi är alla olika

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Nej det beror självklart på vad man är sjukskriven för och hur sjuk man är. Jag kunde många gånger tvinga mig ut men har full förståelse för de som inte orkar/kan det <3

  • Katarina

    Kan inte annat än säga att jag förstår. Det är precis så det var. Tog emot lång tid innan jag följde kurator o dr råd då det kändes falskt o som om jag lurades. Jobba var ju det som fungerade bäst för mig, det var när jag gick ut genom dörrarna som tomheten/likgiltigheten infann sig. Förstår verkligen!

  • Annica // Guld med ADHD

    Känner så väl igen mig! Har varit sjukskriven på heltid i drygt 9 månader. Känner mig så otroligt falsk när jag träffar på en kollega i matbutiken (som ligger bredvid mitt jobb) och hon frågar hur jag mår. Vad fan säger man? ”jo, idag kom jag upp ur sängen och orkade klä på mig och tog mig hit. Men jag har inte haft energi nog att duscha på 3 veckor. Jag behövde liksom prioritera mat eller hygien idag, jag valde mat.”

    Sånt vill inte människor veta när man ”bara” är kollegor. Så man ler, kanske säger man att det är en bra dag, även när det inte är sant.

  • Marie

    Bra skrivet. En tanke jag har är oxå att ibland är det svårt för den egna familjen att förstå det där med orken tex att plocka ur diskmaskinen, dammsuga mm.
    Ångesten man får över att nu måste man bita ihop och komma igen för så lat kan du väl inte va att du inte ens göra en liten sak…

  • Lars Gustavson

    Detta gäller alla med en sjukdom som inte syns på utsidan, hjärntrötthet, kroniska ledbesvär mm. Tro inte att alla som inte jobbar är ”lata”, de allra flesta vill inget hellre än att få jobba.

  • Anonym

    Det är så sant allt jag läste. Jag har en dotter som har mått dåligt till och från under många år. Har alltid försökt att finnas till hands för henne när livet rasar.
    Idag mår hon bättre har en underbar familj fyra fantastiska barn. Hon har ett arbete och trivs ganska så bra med sig själv.
    Jag ser att det finns hopp även om ljuset i tunneln är långt borta.

  • Anonym

    Hej Jessica och Tack! Tack för dina ord och din åsikt och förklaring! Jag känner igen mig i varje ord du skriver.
    Har varit sjukskriven i 9 år för depression, utmattnings- och ångestsyndrom. Det är så härligt att läsa att någon förstår.
    Jag har fått mycket, och många gånger väldigt bra hjälp. Det är ändå svårt att förhålla sig till vänner och anhöriga som tycker att man är så pass frisk att man kan jobba. En av mina bästa vänner ända sedan barndomen tycker att jag borde jobba ideellt med något som tack för att jag fått sjukpenning så länge! Va??!! Hon har inte förstått alls.
    Nu ska jag fortsätta att läsa under rubrikerna.
    Vänligen
    Ann-Catrin

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Hej, kul att du hittat hit! Ja vissa människor kan nog aldrig förstå och jag tror vi måste acceptera det, tyvärr ? kram❤

  • Anonym

    Så bra skrivet. Har haft samma synpunkter som ”friska ” människor innan jag själv drabbades. Nu har jag blivit klokare och mer förstående.
    Har också haft/har problem med att visa mig ute, vissa dagar funkar det bättre andra sämre. Just detta att möta arbetskamrater när man är ute och går eller handlar är skitjobbigt. Det tog ett tag innan jag slutade bry mig i vad dom tänkte.
    Tack vare en förstående familj, jättebra vänner, en toppenläkare och en superbra beteendevetare börjar jag sakta men säkert komma framåt.
    Önskar verkligen att du blir frisk snart. Kram Sussie

  • Milus

    Här är en till som inte heller orkar mera än att finnas till.
    Eller jo, jag kan inreda ett förråd, bygga en hylla, skruva ihop en hel hög med ikea-möbler och klyva ved. Bara jag får göra det ensam och i min egen takt. Får jag sällskap, av maken eller min pappa eller någon god vän tar orken slut. Jag klarar inte med att både vara social och göra något.
    Det blir liksom kortslutning och slutar med att jag sover klockan runt för att sen rasa ihop på soffan och sova några timmar till efter frukosten…
    Hur förklarar man det åt folk? Jo jag har byggt ett förråd, röjt upp i källaren, byggt en arbetshörna och gjort om i barnens rum de senaste veckorna…och varit stödperson åt en födande mamma, hjälpt ett av barnen att flytta och vrålhandlat på ikea…men nej, jag klarar inte av att komma på jobb eller ens hälsa på på jobbet. Det tar musten ur mig och gör mig så trött att jag sover bort 2 – 3 dygn.
    Det är en ofattbar tur att barnen och maken ser och förstår mitt dilemma.
    Hur gärna jag skulle jobba och hur lite jag egentligen klarar av. Att vara utbränd är ett stort socialt handikapp.
    Och de mörka tankarna om döden och tröstlösheten i livet ökar när samhällets krav stegras.
    Efter 7 månaders sjukskrivning för utmattningsdepression har jag därför valt att avsluta min fasta anställning. Att ständigt känna det gnagande samvetet och känna mig moraliskt skyldig för att någon annan inte kan anställas på grund av mig höll på att knäcka mig. Trots att det var jobbet som knäckte mig först.
    Man ska vara rejält frisk för att klara av att vara sjuk.

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Tack för att du delar med dig. Ja du har absolut rätt, man måste vara frisk för att vara sjuk. Kram

  • Pierina

    Jag har i 7 år kämpat mot försäkringskassan men haft stöd av läkare, arbetsgivare, arbetskamrater och omgivningen. Även med medicinering har jag kraschat i omgångar men varje gång har jag fått avslag av försäkringskassan som resulterat i stora skulder som tynger än mer och gör mig ännu sjukare och som gett mig ännu mer skulder.

    Läkare har kämpat, arbetsgivare har varit mer än tillmötesgående, arbetskamrater har varit stöttande och omgivningen har ställt upp något enormt…

  • Jenny

    Så sant ! Har brottats med depression sen jag va 10 år och är nu 33. Har alltid känt att man får kämpa mer än någon med fysiskt handikapp då det inte syns att man är deprimerad. Berättade för en kollega som uttryckte ” det hade jag aldrig trott”, ” det märks inte”, men efter jobbet kommer tungsinnet, gråten och den förlamande tröttheten. Kan bara instämma med varje ord i denna text!!!

  • Lisbeth

    När min son tagit livet av sig blev jag med mkt möda å besvär sjukskriven. Läkarna sa PTS, å generellt depression. .. Maken tog mig då på en resa till Indien, som jag inte ville…. och efter 2 veckor fick fk reda på det. Då fick jag betala tillbaka sjukpenningen. För ”man får inte resa när man är skukskriven”!!

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Usch finner inga ord. Hur man ens kan begära tillbaka pengar efter något sådant. Vem som helst kan ju förstå att du inte mådde bra. Vet inte vad jag ska säga ?

  • Gunilla Mosen Mobil

    Under 17år var jag halt och gick som en anka. Trafikolycka. Nu är jag inte halt längre, sen länge.
    Att ha en synlig sjukdom är inte avundsvärt, jag lovar.
    Varje dag utsattes jag för stackarsminer och ömkande tonfall, en yttre tinnitus.
    Påfrestande.
    Alĺa ni aom har osynliga sjukdomar var glada för det!

  • Ekenäsliv

    Träffade mig rakt in i det här inlägget…
    Känner klumpen i halsen som bara växer och hur arg jag blir på mig själv för att jag inte riktigt orkar ”som alla andra”.
    Jag jobbar, men har varit där… Och det är som att liksom balansera on the edge precis hela tiden ändå.
    och nu när vi roddat runt två kalas de senaste tre dagarna här hemma är jag totalt slut idag. Gråter och gråter och är arg på mig själv för att jag jag blir trött av det som jag älskar, men jag liksom bara säckar ihop…
    och så biter man ihop…. (hatar verkligen det uttrycket, vem kom på det..?)
    Ditt inlägg gav upphov till en hel del funderande kring vad jag ska göra näst..?
    Tack!

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Usch förstår verkligen känslorna du beskriver. Har själv bitit ihop alldeles för länge. Kram

  • Anne-Cathrine

    Mycket bra skrivet, så här känns det för många med utbrändhet psykiskohälsa och andra kroniska sjukdomar som inte syns utanpå.

  • Lindha Lindström

    Exakt så var det för mig under min utmattning. Skäms Ni som dömer oss! Vad ger Er den rätten? Tack för att du delar med dig av denna känslosamma information och hoppas att du är frisk igen ? Mvh Lindha

  • Sabina

    Du satte verkligen ord på mina känslor.
    Känner så igen mig.
    Skuldkänslorna över att gå utanför dörren var hemsk, de gjorde inte depressionen bättre, men var nödvändig!
    ångesten & paniken över att kanske möta någon på stan var obeskrivlig.

    Jag är glad att jag är påväg framåt igen, med stöd av nära &
    kära. De har fått dela många timmar av tårar, oro & samtal med mig. Utan dom skulle tiden stått still.

  • Lil

    Mycket bra skrivet. Allt är bara så rätt för precis likadant känner jag med. Får ofta höra att ”du som alltid ser så glad ut kan väl inte vara deprimerad” jo det kan jag. Jag har knappt nån livslust alls vissa dagar men jag försöker le och klara av mitt jobb och att orka med familj och vänner. Sen är jag ändå rätt positiv av mig och resonerar som så att man mår ju inte bättre av att bara tänka svart. Jag räddar mitt liv med ett leende☺

    • jessica@nestorforlag.se Inläggsförfattare

      Tack för din fina kommentar. Vad fint sagt ”jag räddar mitt liv med ett leende”. Det tar jag med mig. Kram

  • Susanne Argus

    Fantastiskt bra skrivet, och så sant. Dessa frågeställningar brottas jag med, mer förr men de finns ff kvar. ”Vem är jag som sjukskriven”. Ska komma ihåg att följa dig. Så viktigt att lyfta på locket till alla tabu kring psykisk ohälsa. Även jag skriver lite, när andan faller på. Jag har inte gjort det länge, men för mig har det blivit en viktig ventil och jag känner hur jag vill utvecklas i skrivandet. Det får mig att må bättre. Titta gärna in på min sida och lägg en kommentar om du vill.

    Hälsningar
    Susanne

  • Emma

    Som jag behövde den här texten! Blev precis sjukskriven pga utmattningssyndrom. Bor på Gotland men har familjen på fastlandet. Vågar ju knappt åka dit för att folk skulle döma.

    • jessica hjert Inläggsförfattare

      Hej Emma! Vad tråkigt att höra att du nyss blivit sjuk och ännu mer tråkigt att du är rädd för att folk ska döma dig. Jag hoppas att du stannar kvar här och kan finna kunskap, styrka och tillfriskna snabbt. Massa kramar!

  • M

    Tack för att du skrev detta! Jag är en 20årig tjej som väntar på en sjukskrivning just nu. Jag har vart deprimerad i ca 6 år, och detta inlägget läser jag verkligen i rätt tid. Varje gång som jag kommer tvivla på mig och mitt tillstånd ska jag tänka på denna text. Tack så mycket <3

    • jessica hjert Inläggsförfattare

      Tack själv för att du läser. Tråkigt att höra att du är deprimerad och sjukskriven, hoppas verkligen att du får den hjälp och det bemötande du förtjänar så att du kan tillfriskna. Massa kramar från mig <3

  • Christina

    Så jäkla bra skrivet!!!! Känner exakt samma sak fast i Belfast sa min arbetsgivare till mig att gå ut även om jag var sjukskriven. Har dock hamnat i denna sits hemma i Sverige nu och mår dåligt av att bara gå och handla för det känns så fel.

    • jessica hjert Inläggsförfattare

      Usch blir så ledsen att höra att så många känner igen sig, det ska inte behöva var så, och även om du själv vet om det så hjälper ju inte det, man känner sig ändå som en tidstjuv som inte har rätt att må bra. Jag hoppas att du snart mår bättre. Kram