Blogg


Stockholmspaus och nya tankar


Helgen bjöd på en snabbvisit i både Stockholm och Göteborg. Det är inte ofta men den här gången kändes det trots allt verkligen att det var värt det. Är inte alls lika trött som jag trodde att jag skulle bli. Tvärtom. När jag kom hem slog det mig att jag knappt tänkt på företaget en enda gång. Det var nog mer välbehövligt än vad jag trodde. Har verkligen haft mycket tankar och energi där det senaste. Var nog på tiden att pausa och andas ut.

Det är inte ovanligt att jag jobbar 8 h både Lördag och Söndag, ska försöka hitta ett annat sätt att jobba. Det är så mycket tråkiga saker som inte leder något vart som tar tid. Ett himla mailande hit och dit. Det ger mig varken pengar eller glädje. Ingen energi in. Kanske borde lära mig att samla allt till en dag eller något i stället. Men då stressar det mig att jag inte har kontroll. Suck.

Jag jobbar hela tiden med att hitta nya rutiner och strukturer. Försöker alltid att förbättra och effektivisera. Jag står aldrig still i mitt företag, i alla fall inte i tankarna 🙂 Det här året ska jag verkligen sträva efter att arbeta mindre, men tjäna mer. Jag vill lägga energin på rätt saker. Jag kommer minska mina föreläsningar och hålla i utbildningar i terapeutiskt skrivande istället är tanken.

Jag brinner för socialt arbete och terapeutiskt skrivande är en del av det, eller åtminstone något jag önskar kommer att bi en del av det. Jag har hållit enskilda grupper i terapeutiskt skrivande och det kommer jag i viss mån fortsätta med, men jag kommer att lägga mest kraft på att utbilda företag, föreningar eller organisationer som arbetar med att hjälpa och stödja människor. För de som behöver skrivandet som mest är dem som varken har tid eller råd att gå mina utbildningar. De behöver få den här kunskapen någon annan stans.

Jag vet självklart inte om min nya inrikting är rätt, men det känns så. Det är något jag tror på, brinner för, på riktigt. Sen kvävs jag av att upprepa mig och jobba med samma material gång på gång, därför är tanken att mina kurser som vänder sig till privatpersoner ska variera. En månad kanske vi jobbar med vår självkänsla, en annan med rädslor och en tredje med framtidsdrömmar exempel.  Kanske endast upprepas en gång om året så jag inte hinner tröttna. Ja jag vet inte, men jag är inte den typen som kan stå och prata om samma sak dag ut och in.

I morgon börjar veckan om igen och jag hoppas behålla energi Stockholm har gett mig i några dagar till. Önskar er en fin vecka!

Lämna en kommentar


Sjukskrivning och antidepressiva   Recently updated !

Ja det är dom vanligaste sökorden för att hitta till min blogg. Sjukskrivning och antidepressiva. Det gör mig ledsen. Inte att ni hittar hit, absolut inte, tvärtom. Men att det finns så många frågor och så lite svar.

Antidepressiva blir allt vanligare, ändå finns det inte så mycket information förutom listan med bieffekter som man kan drabbas av (vilket man helst inte ska läsa). Jag får ofta frågan skulle du ta medicin igen om du behövde. Svaret är ja!

Medicinering med antidepressiva.

Att gå på sin medicin är fruktansvärt. Jag minns att jag hade nattliga svettningar och en starkare ångest än någonsin tidigare. Trycket över bröstet var konstant. Men, jag var lugn i det. Jag visste att det var bieffekter (som skulle gå över), tillät mig själv att må dåligt och bara vara i stunden. Mellan intrappning och nedtrappning mådde jag bra. Jag minns att jag tyckte att det var overkligt att folk kunde må så bra. Är det så här man ska må, tänkte jag. Det blev som en annan värld. Men skarpare och finare färger. Att inte ha oron hängande konstant över axeln var en lättnad som förändrade mitt liv.

Men när man ska trappa ner kommer helvetet x 10 tillbaka. Inte för att skrämma någon men det är något du behöver känna till, stå ut med och ta dig igenom. Fortsätt oavsett hur ont det gör (om det nu är så att du och din läkare bestämt att du ska sluta). För det kommer att gå över, även om det inte känns så.

Jag kan inte ens säga att utsättningen gav mig ångest utan mer…panik. Jag minns att jag gick in till min arbetskamrat på jobbet och tårarna bara sprutade. Jag kunde inte prata, inte andas. Bara gråta. Ni vet sånna där kalle anka tårar som liksom sprutar fontän liknande ur dig. Jag fick sjukskriva mig, minns inte hur länge. Kanske var det en vecka eller två. Sedan var det över.

Jag har inte medicinerat sen dess, tror det är över ett år sedan och jag mår bra. Bättre än på länge faktiskt. Katastroftankarna är inte alls lika påtagliga som de en gång var. Kan knappt förstå att jag under så många år gått runt och mått så dåligt. Känns ganska overkligt. Eller allt känns overkligt i efterhand.

Hur bli frisk?

Jag vet att jag ibland kan tänka att jag inte skulle ta medicin, att träning och motion ger samma effekter som medicin. Det är ju bara att springa i 30 min 2-3 ggr i veckan så blir jag frisk. Men om jag sedan tänker tillbaka på hur jag mådde, jag som sprungit milen, tränat på gym, tagit dagliga hundpromenader inte ens orkade plocka ur diskmaskinen utan att vila en timme efteråt så inser man att den där “enkla” lösningen inte längre är så enkel.

Visst rent fysisk så borde jag klara att springa 5 km även när jag befinner mig i en depression, men med tanke på hur svag och utmattad man känner sig. Hur yrsel slår till redan när man lyft sig från sängen, så nej. Jag orkade under min senaste depression knappt ta lätta promenader med hunden på 3 km. Trodde benen skulle ge vika. Jag gick långsamt runt kvarteret och sedan in igen. Var tvungen att vila upp mig fram till nästa gång  hunden tvunget skulle ut.

Man får verkligen påminna sig. Känns sjukt att man har mått så otroligt dåligt. Jag lyssnade på några bra avsnitt från kropp och själ härom veckan som jag gärna tipsar er om. Ni hittar dem här och här,  det som gör mig både arg och förvånad är att vi vet så lite om utmattning, att vi inte ens på riktigt vet vad som krävs för att personen ska återhämta sig och må bra. Detta trots så många års kunskap och så otroligt många drabbade.

Sjukskrivning som gör dig sjuk.

Att vara sjukskriven är bland det värsta jag upplevt. Kanske nästan värre än själva sjukdomen i sig. Jag kände mig livrädd, jagad, granskad. Så rädd att göra fel. Och om det är något jag med all säkerhet vet så är det att den känslan inte gör dig friskare. Vara ledig, vila upp sig, haha, vilket skämt. Att ligga där med dåligt samvete är ingen semester. Nej det var mer krävande än det jobbet jag får betalt för. Och det mest skrämmande var att det var inget jag själv förstod förens efter jag drabbats av det.

Jag har varit sjukskriven förut, en dag, eller kanske som högst en vecka. Magsjuka, stukad fot eller förkylning. Men jag kan säga att jag hellre skulle bära alla dessa tillstånd tillsamman än att få vara med om en utmattning igen.

När du är hemma för en förkylning, kan du kolla på tv utan skuldkänslor. Du vågar visa dig utanför din dörr med din stukade fot utan att vara rädd för att folk ska misstro dig och du kan prata om din magsjuka vitt och brett utan att skämmas. Du har liksom bevis på dina krämpor, och du vet att dom går över. Du kan vila i den tilliten.

Vid en depression eller utmattning finns inte den tilliten. Du har inga bevis, hey du kan ju till och med le och då kan du ju inte vara deprimerad!?! Folk frågar när du ska komma tillbaka eller hur länge du ska vara sjukskriven och du har inga svar. Man undrar hur du mår men du har inga mätinstrument. Svaren är få, även för dig själv. Inte ens läkaren vet, och det skrämde mig.

Kommer jag vara sjuk en, sex eller tolv månader?!? Ingen vet, inte ens du. Vid psykisk ohälsa har man inget att luta sig mot, vilket gör att man lättare ramlar omkull.

Jag minns det som igår även om det nu är länge sedan. Det sitter fast i mig som ett klistermärke. Minnet, känslan, rädslan och vill inte släppa taget. Sjukskrivning och antidepressiva. En verklighet större än du tror.

Jag har skrivit mer om antidepressiva här, här och här. Och om sjukskrivning här och här.

Lämna en kommentar


Vad får ditt hjärta att slå?   Recently updated !

Vad får ditt hjärta att slå?

Vad får ditt hjärta att slå?

Idag är det alla hjärtans dag. En dag som egentligen innebär något enkelt och fint, men som vi själva kanske förstorat upp eller har för höga förväntningar på. Vi ska ut och äta middag, eller köpa varandra presenter. Bränna pengar för att visa kärlek. Men pengar har aldrig varit kärlek, håller du med? Jag kan inte minnas en enda sak som gjort mig lycklig och som kostade dyra pengar.

Nej det som har betytt något är små små omtänksamma gester. Jag hade en gång en vän som var otroligt duktigt på sådant. Hon förvånade mig varje gång och det kanske är därför jag inte kan glömma henne. När jag kom upp en morgon satt en liten lapp på mitt fönster med några ord. Jag minns inte om det var min födelsedag eller allahjärtansdag men det gjorde mig glad. Hon hade tagit sig upp innan sitt jobb, smugit sig hem till mig och satt upp en lapp på mitt fönster. Det kostade inget mer än hennes tid men jag kommer aldrig glömma den handlingen.

En annan vän gav mig oväntat en handkräm när hon hade varit i affären. Jag blev jätte förvånad för det innebar att hon både hade lyssnat på vad jag sade (hade upprepat flera dagar i rad att jag var torr om händerna) och att hon tänkte på  mig när hon gick förbi de där krämerna på ica. Det hade liksom varit så enkelt för henne att bara gå förbi.

Jag minns saker min man gör som att skicka ett gulligt sms eller slänga ut sin arm framför mig när han bromsar bilen för hårt, men har glömt av varenda present han köpt. Det är dom där små små sakerna i vardagen som räknas. En extra kram, ett leende eller fint ord.

Har du funderat på vad som får ditt hjärta att slå? Tänk tillbaka för att se vilka situationer i ditt liv som gjort dig riktigt glad. Försök sedan att ge något till andra som inte kostar något, en lapp på en kollegas skrivbord, en teckning, en kram eller kanske en låtlista på spotify?

Ta hand om dig idag 

Lämna en kommentar


Vill du skriva boken om dig själv?   Recently updated !

Vill du skriva boken om dig själv?

Vill du skriva boken om dig själv?

Har du någonsin haft drömmen att skriva en bok om ditt liv? Är svaret ja ska du omedelbart gå in här och boka din plats till min online kurs i att skriva sina memoarer. Det spelar ingen roll vart du är i din process, om boken bara finns i tanken eller om den stort sett är klar, mitt mål är att du ska få med dig verktyg för att slutföra din process. Vi kommer att gå igenom:

  • Varför du vill skriva din bok.
  • Hur man börjar.
  • Hur man fortsätter när man saknar motivation.
  • Rädslor som uppstår vid skrivandet.
  • Hur man letar fram minnen.
  • Bokutgivning.
  • Samt en massa tips och skrivövningar!

Kursen sker online i en sluten facebook grupp där jag förutom att lägga upp olika tips och övningar kommer att live-sända en gång i veckan under månaden. Där kommer vi att ta upp olika ämnen och jag kommer att besvara alla dina frågor.

Allt material kommer att ligga kvar i gruppen hela månaden och du kan därför se både film och text i efterhand, du behöver därför varken känna krav eller passa tider.

Under februari månad ger jag dig 300 kr rabatt på kursen. Priset är därför endast 299:-

Boka din plats nu!  

Yes, jag vill berätta min historia!


Hej självtvivel!   Recently updated !

Hej självtvivel!

Hej självtvivel!

Utan det där självtvivlet hade vi människor kommit hur långt som helst. Det är jag säker på! Tänk hur mycket det stoppar dig. “Inte kan väl jag” ,”Vad skulle x tycka”

Självtvivlet bor i oss hela tiden, varken du är medveten om det eller inte. Ibland överröstar det dina tankar, är som ett eko inom dig, och ibland ligger det där och bara viskar, så tyst att du knappt märker det. Men likväl är det där!

Ditt självtvivel begränsar dig. Utan det hade du tagit större kliv, sagt ifrån eller till och med levt din dröm. Uppmärksamma ditt självtvivel om så bara för en dag och ifrågasätt det!

Se vilka tankar som begränsar dig och håller dig fången. Jag säger inte att du måste utmana eller förändra dem (om det inte är vad du själv vill). Bara att du ska vara medveten om att om det som stoppar dig i livet oftast är du själv.

Lämna en kommentar


Sorgen som ingen ser

Du har varit ledsen ett tag, säger min man plötsligt till mig. Va? är min första reaktion. Vad menar du? Han säger det igen, du har varit ledsen ett tag. Jag blir tyst, tänker efter, och inser som vanligt att han har rätt. Jag har varit ledsen ett tag.

Det är konstigt, att någon egentligen ska behöva säga det till mig, att jag knappt är medveten om hur jag själv mår. Men det är ju det där men generaliserad ångest. Den flyttar sig, tar nya vägar, ändrar färg och form.

Jag kan tro att jag har kontroll, men inser att jag inte har det alls. Att ångesten har lurat mig igen. Jag tycker på ett sätt att allt har blivit bättre, katastroftankarna och den när kännbara oron finns knappt där längre. Istället lurar små gnagande tankar under ytan och gör mig trött.

Tills för någon månad sedan kände jag att jag hade slitsamt på jobbet. Nu känns företaget som en större press. Tyngden vandrar runt, kväver mig. Utan att jag märker det.

Såg en bild på mig själv häromdagen, noterade kampen i mina ögon. Tänkte själv att personen på bilden var just ledsen och trött. Det var lättare att radera bilden än att göra något åt problemet. Så jag glömde av det hela.

Livet rullar på och jag behöver en paus. Behöver stanna upp och vänta in mig själv. Komma ikapp. Vet inte hur man gör det i dagens samhälle med alla krav och måsten. Dom slåss för övrigt med det dåliga samvetet om att få första plats. Vem som vinner varierar från dag till dag. Men den som i slutänden går segrande ur kampen hoppas jag, är jag.

Lämna en kommentar


Skrivtips!

  • Att skriva är att lyssna. Lyssna på allt runt dig, på det i dig. Lyssna på framtiden och på det förflutna, på det som fyller dig och det som kommer ur dig. Lyssna på din kropp, dina händer. Ju djupare du kan lyssna, desto bättre kan du skriva.
  • Tillåt dig själv att skriva konstigt eller fel -utforska dig själv.
  • Identifiera dig inte för mycket med ditt skrivande. Det är inte du bakom varje ord, lek istället med dem, lär dig av dem. Vi förändras. Släpp taget om de du skrivit och ta det inte på för stort allvar.
  • Vi tror att det vi skriver är permanent och sitter med oss för alltid. Men påminn dig om att skrivandet är det som upplevs i stunden och att det inte är du. En sorgsen dikt är dina känslor just när du skriver dem, de betyder inte att du är en sorgsen person för alltid.

Du är en skrivare även när du inte skriver.

  • Skilj på kreatör och redaktör. Låt dig själv skriva fritt utan att döma och rätta till. Ha en roll i taget. Var först en kreatör, och om du sedan önskar, sätt på dig redaktörshatten efteråt.
  • Äg vad du vill i skrivande. Du behöver inte visa upp det för någon eller någonsin titta på orden igen
  • Börja med listor, små dikter eller noveller om det känns enklast. Gör det som tilltalar dig. Det som faller dig in. Sätt inte för stora krav.
  • Tanken är alltid snabbare än din hand -skaffa en bra penna!
  • Man måste inte alltid skriva “bra”, tillåt dig att skriva “skit”.

Kom ihåg att skriva är en upptäcksfärd.

  • Du får bättre kondition ju mer du tränar, samma gäller skrivandet.
  • Du skriver inte för att bli bedömd. Begränsa därför inte dig själv. Skriv i marginalerna, upp och ner, sätt punkterna vart du vill eller måla bredvid din text. Gör vad du vill, du behöver inte be om tillåtelse.
  • Vissa saker behöver vi ha perspektiv för att skriva, vänta ut tiden, det kommer…
  • Skriv direkt ur dig huvud, tänk inte på hur du stavar eller hur det låter.
  • Bygg upp en tolerans för ärlig support kring dina texter.
  • Om du tar ditt skrivande på allvar behöver du läsa, lyssna och skriva -tänk inte för mycket!
  • Ta chanser, succén kommer till den som inte är rädd att förlora/göra fel.

Låt skrivandet tömma dig på tankar.

  • Ifall du kan skriva en fråga kan du också besvara den!
  • Stäng av din logiska hjärna som säger att 1+1 är 2. Känslor är inte alltid logiska.
  • Puscha dig själv när du tror att du är klar. När du har sagt det du vill säga. Säg lite till!
  • Gå längre än du tror att du kan.
  • Läs det du vill skriva!
  • Om du vill förbättra ditt skrivande måste du fortsätta skriva.

Lämna en kommentar


Hur du sorterar bland dina ideér!

Är du som jag en idéspruta men inte vet vilka bollar du ska fånga? Det kan vara väldigt frustrerande med alla ideér man har som bara glider en förbi. Man står liksom bredvid och inte vet vilken man ska välja, eller så försöker man plocka och sortera bland dem alla men det slutar oftast med att man inte kommer någonstans.

Tro mig, jag har fortfarande inte lösningen, men ju äldre man blir desto bättre förstår man sig själv och lär sig vad som fungerar och tyvärr också vad som inte fungerar. Det finns olika sätt så testa dig fram och se vad som passar dig. Här kommer några tips!

  1. Skriv ner alla tankar på ett papper. Ha kanske till och med ett speciellt anteckningsblock eller en fin bok (och inte som jag massa lappar liggande överallt) där du skriver ner dem.  Då vet du vart du hittar dina tankar, för tro mig, det kommer snart falla ur ditt minne igen. Du kan nu plocka upp en i taget eller välja den idé du finner mest intressant.
  2. Skriv inte ner dina tankar. Gör inget åt dem alls. Titta bara på dem när de glider förbi ( jag vet att det är svårt, nästan omöjligt, men försök). Den idén som är tillräckligt bra kommer att komma tillbaka, du kommer inte kunna släppa eller glömma den. Så har du en återkommande idé, yes då är det den du ska ta tag i!
  3. Eller gör som jag oftast gör, ha flera anteckningsblock, lappar och böcker. Sprid ut dem kring dig och gör dig själv ännu mer förvirrad. För anteckningar i din mobil, lägg andra i din plånbok, din jackficka eller i din kalender och tacka dig själv när du förvånat hittar en bra idé i fickan på dina jeans. 

Lämna en kommentar


Olyckan

Det är som att den väntar på mig, olyckan. Som att den hela tiden finns runt hörnet. Osynlig.

Jag letar och letar men hittar den ingenstans.

Jag känner att den jagar mig. Men det är tomt bakom min rygg när jag vänder mig om.

Livet. För bra för att vara sant.

Mina älskade barn, min man och min hund, världen runt mig. Ja allt är så vackert och jag är beredd på att det ska gå i bitar. Spricka, krackelera, falla mig ur händerna.

Finn fem fel men jag hittar dem inte trots att jag letar över allt.

Sorgen är stort som ett berg hos mig, växer och växer helt utan anledning, eller anledningen kanske är den där långa väntan på att det en dag ska gå sönder.

Det finns inget att sörja, ändå vandrar den bredvid mig, sorgen, varje dag.

Något kommer hända snart, varför skulle den annars bosätta sig här, förbereda mig, leva på min näthinna, sova vid min sida.

Det känns som att jag redan förlorat allt trots att jag vet att jag bär högsta vinsten.

Jag vill inte vara med, inte spela mer, det finns inget jag är beredd att förlora.

Jag ser hur saker går sönder, hur människor faller i bitar och här står jag och har ont. Väntar på min tur, trots att jag gått ur kön.

Ibland faller tårarna, är inte säker på om det är för att jag är glad och tacksam eller för att jag är så rädd om det jag har att förlora.

Jag kommer aldrig se olyckan komma….

..kanske är den redan på plats så stor som den kan bli.

Kanske finns den inte bredvid mig utan lever inuti. 

Lämna en kommentar


Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Jag är en person som ständigt behöver påminnelser. Både om vart jag är på väg, vad det är jag ska göra, men också om min tro på mig själv. För likt de flesta andra människor kan de ju svikta rejält. Inte bara från en dag till en annan, utan också från en timme till en annan. Därför har jag nu tapetserad en garderob i vårt sovrum med påminnelser till mig själv.

Inget jag kanske läser varje dag. Men jag kan påminna mig själv. När det behövs.

Något de flesta av oss behöver påminnelser om är att inte vara rädda, och att inte jämföra oss med andra. Vi vågar inte byta jobb, följa våra drömmar eller säga ifrån av rädsla för vad som finns på andra sidan.

Ofta skjuter vi upp saker på framtiden på grund av rädsla. Nej jag är inte redo för den förändringen än säger vi till oss själva. En viktigt fråga att ställa sig själv då är om jag inte är redo nu, när kommer jag att vara det, för allt som oftast kommer aldrig den där känslan av att vara redo. Det är därför så viktigt att sätta lite fart och krav på sig själv. Vi kommer aldrig känna oss tillräckligt vuxna eller mogna och det finns alltid folk som kan mer och vet bättre än oss. Om inte nu, när? Sätter fart på mig, påminner mig själv om att det är NU som gäller, och inte framtiden.

En annan viktigt påminnelse är att vara sig själv. Det är så himla lätt att tappa bort sig. Jag slås ofta av en rädsla att jag visar för mycket av mig själv. Speciellt här på bloggen. Jag undrar vad folk ska tycka och tänka, och oftast faller ju tankarna i negativa banor. Därför försöker jag påminna mig själv om att det är oviktigt vad andra folk tycker och tänker. För om jag inte får vara mig själv, vem ska jag då vara? Det är bättre att folk gillar eller ogillar mig för den jag är än den dom tror att jag är. Så var dig själv, världen får anpassa sig! 

Lämna en kommentar