jessica hjert


Om jessica hjert

Nestor förlag -företaget med psykisk ohälsa i fokus. Böcker, föreläsningar och kurser i skrivterapi.


Vad andra tycker och vad jag tänker   Recently updated !

Många tror att ADHD-problematiken bara hör barnstadiet till men sanningen är att det är ett livslångt problem. Visst problemen växer, krymper eller förändrar sig men likt väl är de där. Eftersom jag möter otroligt många med ADHD i mitt arbete vet jag om att jag inte är ensam med min upplevelse och kanske gör det mig extra ledsen. Många av oss har hela livet fått höra att vi ska lugna ner oss, sitta still och varva ner. Idag låter tillsägelserna annorlunda men innebörden är precis samma sak.

Hur orkar du? När ska du vila? Jag blir trött bara jag hör på dig! Djup suck… Du måste lära dig att göra en sak i taget! Jag frågar dig inte ens längre för du har alltid en massa nytt på gång.

Det är bara några exempel på vad jag får höra, ibland varje dag, ibland någon gång i veckan. En vuxen person säger till mig att jag borde ta det lugnt, varva ner, fast har förpackat det med lite finare ord. Och jag vet att ingen vill något illa, tvärtom, många är avundsjuka på min så så gott som aldrig sinande energi. Men varje gång de där orden sägs så känns det inte som en komplimang utan mer som en bekräftelse på att jag är annorlunda och borde passa in i ledet för att ni ska orka med mig.

Alla tips och råd vi med ADHD fått under vår livstid handlar ALLTID  om att följa normaliteten, ha ETT jobb, ETT intresse, vara LAGOM, inte göra FÖR mycket. Vilket betyder att vårt sätt med tusen ideér och “all in” är fel. Problemet är att det är kämpandet efter normaliteten (som enligt mig) gör oss sjuka.

När jag reflekterar över när jag mått som sämst i livet så är det inte när jag haft som mest att göra utan tvärtom, som minst. När jag lever utan måsten och mål går jag på sparlåga och depressionen är ett faktum.

-Jag får inte ha så många ideér, sa en klient till mig i veckan.

-Säger vem?!?!

-Alla andra.

Vilka är då de andra? Jo personer utan diagnos. Personer som inte förstår hur det är att stångas med tusentals tankar.

-Jag måste lära mig att vara tålmodig, sa en annan.

-Hur då?

Att försöka och försöka och ständigt misslyckas kommer aldrig att göra dig till en lyckligare människa. Vi med ADHD ska inte passa in i ledet, vi ska sticka ut! Det är det som är själva syftet. Varför har du annars fått de personlighetsdrag du bär på? För att låtsas vara någon annan? Du behövs för att du är unik och du ska aldrig försöka bli något annat.

En av mina klienter kunde under vårt samtal se att det var när han försökte anpassa sig, göra som alla andra som han fick återfall. Han blev rastlös, uttråkad, kände mörkret komma emot honom och hittade en snabb lösning för att mota bort det. Amfetamin. Många beskriver att drogen får dem att bli “vanliga” kunna göra allt som alla de andra kan, så som att sitta still i längre stunder. Frågan är om det är något vi verkligen behöver avundas och anpassa oss efter?

För vi med ADHD kommer aldrig att kunna leva lagom. Vi behöver lust och kickar för vår överlevnad, på ett eller annat sätt. Jag vill därför påminna dig om att du inte ska lyssna på vad andra tycker, du ska lyssna på vad du tänker. Mår du bra av att ha fyra jobb samtidigt -fortsätt, sluta aldrig för att någon annan säger att det är för mycket. Har du tusen bollar i luften -härligt, sluta inte med det för att få någon annan att må bra.

Jag är så jävla trött på vad alla andra tycker! För den enda referensramen de utgår i från är sig själva. Så från och med nu vill jag att du skiter i alla andras åsikter. Vem du än är, tro ALLTID mer på dig själv än på någon annan!

Lämna en kommentar


Hon är bättre än mig…   Recently updated !

Igår när jag gick ut på verandan för att ropa in hunden var den verkligen här. Våren. Jag kände den i luften och hörde den i fåglarnas sång. Fantastiskt! Det känns som att man blir flera kilo lättare i kroppen, att ljuset läker alla små sår.

Hon är bättre än mig...

Hon är bättre än mig…

Idag är det “ledig dag”. Jag ska ha ett telefonmöte, några live-sändningar, och ska jobba med min utbildning som jag ska hålla nästa vecka innan jag och min dotter beger oss av till Örebro där jag ska föreläsa ikväll. Hon har aldrig hört min föreläsning förut så det ska bli spännande att få höra hennes upplevelse både av att se sin mamma stå på scen men även höra min historia. Har helt ärligt varit lite rädd att berätta den för henne, har haft svårt att avgöra när tiden är mogen. Men hon är så mycket starkare och klokare än vad jag var i den åldern så jag är säker på att hon kommer kunna vända mina erfarenheter till något klokt och positivt. Känns helt sjukt när jag ser henne och tänker på mig själv i den ålder, hur sund och stark hon är, och hur sårad och söndrig jag var.

När jag var 12-år hade jag både ätstörningar, självskadebeteende och hade precis börjat använda alkohol. Hon fyller 12 om mindre än en månad och är så långt i från mitt tolvåriga jag man kan komma. Skönt! Jag får hela tiden påminna mig om att hon inte är jag, hon är en så mycket bättre och starkare version av mig. Tack gode gud för det <3

Världens vackraste flicka <3

Hon frågade mig i helgen om vi inte kunde skriva en bok tillsammans.

Visst svarade jag undrande, vad ska den handla om?

Självmord, svarar hon utan att tveka.

Självmord?

Ja, jag tycker att det är viktigt att prata om, svarar hon utan att vika blicken från sin förvånade mamma.

Hon berättar att hon hört någon bli mobbad för att dennes förälder tagit livet av sig och det tyckte hon var fel och det vill hon ändra på. Kloka flicka! Japp, en bok om självmord blir det bestämt.

Håll tummarna för oss ikväll! Önskar er en fortsatt fin måndag.

Lämna en kommentar


JAG

är rädd för ATT DRABBAS AV OLYCKA.
älskar DJUR.
hatar ATT VARA UTTRÅKAD.
gillar ATT LÄRA MIG NYA SAKER.
önskar MIG TRYGGHET.
skulle vilja PLUGGA MER.
ångrar ATT JAG INTE ANSTRÄNGDE MIG MER I SKOLAN OCH FICK HÖGRE BETYG.
ser fram emot VARJE LITEN STUND JAG FÅR VARA FÖR MIG SJÄLV & SKRIVA.
ska BLI EGENFÖRETAGARE PÅ HELTID EN VACKER DAG.
blir glad av SOLEN.
blir ledsen av KRITIK.
blir nervös av MÄNNISKOR JAG INTE KAN LÄSA.
längtar till VÅR & SOMMAR.
har INGET MER ATT SÄGA.


Den sjuka stressen

Satt igår i och läste tidningen Måbra och såg att de gjort en artikelserie #StressaNerLevMer för att uppmärksamma den sjuka stressen. Psykisk ohälsa och utmattning fortsätter att öka trots att vi blir mer och mer medvetna och någonstans bär vi alla ansvar att minska och stoppa den, inte bara när det gäller oss själva, utan även vår omgivning.

Att skicka ut små påminnelser till dem runt omkring oss om vad som är viktigt så som att inte jämföra sig med andra och att låta städningen och andra “måsten” vänta är något vi alla från och till gör. Vi alla vet det här, men det behövs sägas, igen och igen.

Speciellt på högpresterande arbetsplatser. Vi behöver sällan be våra arbetskamrater att jobba hårdare, tvärtom. Vi kanske behöver kika in i deras rum med en kaffe för att be dem ta en paus, andas, påminna dem om vad som är viktigt, ett jobb är ett jobb och tjänar ingenting till när du ligger hemma och är sjuk.

På många arbetsplatser, inklusive min egen, är det knappt att folk sjukskriver sig när de känner sig hängiga eller dåliga. De har så mycket de “måste” göra. Och gör man det inte nu så faller stressen över en när man kommer tillbaka efter sin förkylning eller hur? Ja, jag är inte bättre själv och därför behöver vi påminna varandra, hela tiden.

Jag tänker ofta på det där med arbete och prestationer. Jag hade önskat att jag hade kunnat vara en förebild. Och skäms nästan över säga att jag jobbar heltid, driver eget vid sidan om och ibland knappt sover 5-6 timmar per natt. Det låter inte bra och det är jag medveten om. Dock känner jag mig oftast väldigt lugn och harmoniskt och upplever jag motsatsen är jag väldigt noga med att berätta om det också.

Anledningen till min livsstil är INTE för att prestera och visa mig duktig, jag hoppas verkligen inte att det ser ut så, utan handlar om att jag har en överaktivitet jag behöver hålla igång, annars faller jag in i depressioner. Hade jag kunnat vila efter jobbet, sova 8 timmar per natt eller bara vara så hade jag gjort det. Men min hjärna styr mig ständigt åt olika håll och jag måste springa efter annars stannar den helt. Min utmaning ligger i att hitta balansen där i mellan, att ständigt ha något att göra, men inte med för höga krav och att det samtidigt kan ge mig både återhämtning och utmaning, och det är precis vad jag tycker skrivandet gör.

Jag skriver när jag vill, föreläser när jag vill, utbildar mig när jag vill och håller kurser, precis när jag vill.

Är jag trött en dag så är det ok. Det gäller därför att inte snegla åt sidan och jämföra oss med andra. För vi vet inte hur deras livssituation ser ut och varför. Vissa hittar återhämtning i att umgås med andra, vissa genom att vara ensamma. Vissa vill ha ett aktivt liv andra motsatsen. Ingenting är rätt och fel så länge det känns rätt för dig.

Om du tittar till dig själv vad kan du göra för att stressa mindre?

Lämna en kommentar


Att förbereda sig inför en föreläsning   Recently updated !

Att förbereda sig inför en föreläsning

På måndag bär det av till Örebro för en föreläsning för högskoleelever. Kanske är det nu man borde tagga upp och förbereda sig eller? Jag har både läst och hört att man som föreläsare ska gå igenom sitt manus i timmar, ställa sig framför en spegel eller framför en låtsaspublik och bara öva, öva, öva. Det sägs också att man ska ta tid på sig själv under sin låtsasföreläsning. Testa olika stilar och ha helkoll på …. äh vi skiter i det här.

Det sägs både ditten och datten men mitt råd är att bara följa det som passar dig. Själv har jag aldrig stått och upprepat mig varken framför en spegel eller tom soffa. BORING! Skulle A L D R I G falla mig in. Att upprepa sig är lika tråkigt som att sitta och titta på när väggfärg torkar, i stort sett omöjligt…utan att stendö.

För sanningen (för mig) är att föreläsningens kvalité beror mer på mitt mående och min ångestnivå än hur förberedd jag är. Jag har gjort både bra och dåliga föreläsningar, båda utan att öva framför spegeln. Är mina tankar bra, mår jag bra så enkelt är det. Alla publiker är olika, stämningen i rummet liksom. Efter att ha kört föreläsningen x antal gånger vet du när folk brukar skratta eller se gråtfärdiga ut. Men lyckas du inte vi det tillfället är det bara att rycka på axlarna och inte lägga något på dig själv.

I början när jag började föreläsa var mina tankar fyllda med tvivel…på mig själv. Jag fokuserade mer på vad andra skulle tänka och tycka än vad jag i själva verket skulle säga och det blir givetvis aldrig bra. Efter några års föreläsande har nerverna lugnat sig och jag har bara som krav att göra så gott jag kan och jag vet att varken jag eller någon annan kräver mer av mig än så. Har jag hög ångest, fine, jag får försöka anpassa mig efter det, är jag trött, då försöker jag ge av den sista kraften jag har kvar. Varken mer eller mindre. Så i helgen försöker jag bara fylla på mig med energi. Jag vill gå in som ett kraftpaket, ta ut all min energi på scenen och sedan gå hem. Det är så jag förbereder mig.

Lämna en kommentar


Att prata med barn om psykisk ohälsa

Att prata med barn om psykisk ohälsa.

Att prata med barn om psykisk ohälsa.

Det är inte längre någon nyhet, psykisk ohälsa ökar och har blivit nutidens största folkhälsoproblem. Jag läste någonstans att 20-40 % av befolkningen är drabbade i varierad grad. Trots att psykisk ohälsa ökar och är en snabbt växande problematik är det sällan jag hör talas om psykisk ohälsa och föräldraskap i samma mening. Varför?

Psykisk ohälsa som förälder…har ni hört det förut?

Man kan ju misstänka att det bland x antal miljoner drabbade finns en och annan förälder, eller hur? Barn växer upp med föräldrar som har depressioner, ångestsjukdomar och psykoser ändå är det inget vi pratar om, konstigt eller hur?

Anledningen till att jag skrev min första bok Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden var för att jag mådde väldigt dåligt som nybliven förälder, eller …egentligen mådde jag dåligt redan innan jag fick mitt första barn. Depressionen fanns där redan när hon låg i magen. Och anledningen till att jag skrev min andra bok Annas oroliga mamma var för att vi måste börja prata högt, med barnen, om vårt mående!

Barn påverkas, i allra högsta grad.

Idag vet vi att många som växer upp med en förälder som har psykisk ohälsa kommer att drabbas själva, vore det inte schysst att ge dem en “hands up”?

Jag träffar nästintill dagligen personer som växt upp med föräldrar som mår dåligt och jag kan lova dig att INGEN av dem har uttalat att de har fått för mycket eller för tidig information om sin förälders sjukdom. INGEN! Tvärtom, det fick oftast inte veta någonting. Många fick reda på sanningen först efter föräldern gått bort eller efter att de själva som vuxna blivit drabbade.

Jag kan ärligt talat inte förstå varför vi inte kan prata med våra barn om detta. Jag tycker tvärtom att det är oschysst att hålla något sådant hemligt.

Det viktigaste är att du anpassar informationen efter barnets nivå och att du lyssnar mer än du pratar. Låt barnet vara nyfiket, ställa frågor och utgå alltid från barnets behov, kom ihåg att du ska ge barnet kunskap för att avlasta/minska barnets bekymmer och inte för att avlasta dig själv. När du öppnar upp för en svår diskussion öppnar du också upp för gemenskap och tillit. Du visar barnet att ni kan prata om jobbiga och svåra saker och det lovar jag stärker er relation för framtiden.

Jag skrev boken Annas oroliga mamma och delade med mig av den till mina barn av tre anledningar:

  1. Jag vill inte ha hemligheter för mina barn, jag vill att de ska veta både vad ADHD, ångest och depression är. Jag vill att de ska veta när jag mår dåligt och att det aldrig beror på dem.
  2. Jag vill att de ska ha kunskap, vara öppna och reflekterande kring sitt eget mående.
  3. Jag vill att de ska vara lyhörda och ha acceptans gentemot sina medmänniskors mående.

Jag vill att mina barn ska behandla mina depressioner på samma sätt som vilken annan sjukdom som helst. För mig är det viktigt att barnen kan rycka på axlarna när jag har en ångestdag och inte själva bli fyllda med oro.  Att de med samma lätthet kan berätta för en kompis att “mamma är deprimerad” som om jag vore förkyld. Psykisk ohälsa, vare sig det är min eller någon annans är aldrig någonsin något de ska vara bekymrade över eller skämmas för. Punkt.

Lämna en kommentar


Saker att uppskatta med en lördagmorgon:

  • Att få starta dagen långsamt.
  • Det puttrande ljudet från kaffebryggaren.
  • Att det är ljust ute.
  • Att det finns en liten chans att solen visar sig.
  • Att man kan äta en långsam frukost (jag äter visserligen supersnabbt oavsett hur mycket jag försöker att vara lugn).

  • Att man har en tom dag framför sig.
  • Att inte behöva titta på klockan.
  • Att se barnen gå runt i pyjamas.
  • Att till och med hunden är lugn.
  • Att man får starta dagen för sig själv.
  • Att det finns en söndag framför lördagen <3

Dagdrömmar och nya anteckningsböcker

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar.

Längtar efter nya tomma anteckningsböcker. Jo, jag har redan massor, men tankarna handlar som vanligt huller och buller och jag känner att jag tappar bort mig själv, även i skrivandet, och då kan det vara skönt att kasta skiten och börja om på nytt.
Jag drömmer att ha en anteckningsbok för varje område i livet. En för att reflektera kring mitt företag, en för att reflektera kring mitt arbete och en för att rensa inuti mig själv. Men ofta blir det att jag skriver lite varstans, lösa lappar, kollegieblock OCH i mina anteckningsböcker. Får liksom ingen ordning hur mycket jag än försöker.
Men det är det som är det sköna med skrivandet. Det är tillåtet att hela tiden börja om. Jag kan stryka ett streck över det hela, riva sönder pappret, och börja om på nytt.
Jag ser mig själv gå runt med en sliten anteckningbok i brunt läder, hur jag bär med mig den överallt. Ibland bara för att skriva ner ett ord, ibland en tanke och andra gånger blotta hela mitt inre. Men just nu har jag tillräckligt att bära. Tror min väska närmar sig en tio kilo och dragkedjan är redan sprucken.
Men kanske behöver jag en ny anteckningbok trots allt (och en ny väska), en vårig med färg eller blommor. En anteckningsbok där syftet är att liksom inte skriva någonting. En plats för dragdrömmar, och lösa tankar, en plats där man inte tar livet på så stort allvar. En plats, där man bara får vara sig själv.

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar.


Jagad av lejon?

Jagad av lejon?

Jagad av lejon?

Det känns verkligen som motgångarna vältrar sig över mig, håller mig fast. Slår mig omkull så fort jag ställer mig upp. Kanske är det små myggbett men det känns som att bli biten av lejon.

Jag går sönder, i små små tuggor. Mitt blod förgiftas, förgör mig. Jag ser inte monstret som är efter mig, vet inte ens om det finns. Vet bara om att det känns.

Kanske är jag inte jagad av lejon? Kanske är det ingen som delar mig i stycken, utan jag som sliter sönder mig själv, inifrån?

Verkligheten gör ont när den går sönder.

Lämna en kommentar


Stopp och tänk!

Under dessa lediga dagar har vi gjort en ordentlig och välbehövlig vårstädning både inne- och utomhus. Men det känns som om jag gjort en inombords med. Det känns som att jag har hunnit rensa huvudet lite, bli klar över vilka tankar som är MINA och vilka som kommer från andra. Det är så himla lätt att bli påverkad, speciellt i företagsvärlden när syftet bara är att gå åt ett enda håll. Vissa saker tror vi bara är rätt, vi (läs jag) följer strömmen och reflekterar knappt över det.

“Stopp och tänk” är något jag ofta pratar om med mina klienter på jobbet, men ibland skulle man behöva använda det själv. Även om det inte är något impulsivt eller negativt man är på väg att göra så kan det ändå vara värdefullt att stanna upp och bara fråga sig själv vad man egentligen tänker och tycker. Vart man är på väg.

Jag följer och inspireras av andra företagare. Många driver företag på heltid, vilket jag inte gör, och kan därmed sätta upp helt andra mål än jag. Sen vet jag att bakom alla deras ord finns det en daglig kamp för överlevnad. De verkligen kämpar för att få in sin inkomst, vissa arbetar extra på andra jobb bara för att få månaden att gå runt. Men det är inget de pratar om. Nej de pratar endast om hur sköna dagarna är där de kan göra vad de vill, följa sina drömmar.

Jag skulle aldrig vilja byta plats med dem. Jag strävar efter trygghet, inte oro, och ibland får jag påminna mig om det. Visst, jag vill i framtiden driva eget på heltid, men aldrig under de premisserna. Jag har ett arbete jag trivs med och så länge jag har det så kommer företaget få komma i andra hand. Pratar man med andra företagare så är det fel, “hoppa”, “följ din dröm”, är det första de säger till en samtidigt som de målar upp sin perfekta liv.

Där och då gäller det att hålla för öronen och öppna ögonen. STOPP & TÄNK. Vad är det jag ser framför mig och vill jag ha det så? Svaret är självklart nej. Jag vet vad jag vill, och jag vill varken känna stress eller press på min väg dit. Jag kommer att blunda för alla mentorer och förebilder som vill visa upp sig och berätta om det njutningsfulla livet som egen. Absolut att jag vill ha frihet, det vill vi väl alla, men inte till vilket pris som helst.

Det tog ett tag för mig att komma fram till den där tanken, även om jag visste om den hela tiden. Men ibland blir man så pressad och stressad av andras förväntningar. Men jag känner verkligen i magen att det är rätt. Jag är på väg åt rätt håll även om det inte är med superfart. Cirkeln är sluten, men ändå är det så lätt att hamna utanför.

Jag vill därför påminna dig idag, Stopp och tänk. Stanna upp och fundera även över de enklaste av saker.

Följer du andras förväntningar eller lever du efter dina egna? Är det något som skaver i ditt liv just nu? Finns det något du kan göra åt det? Vi kan alla behöva en vårstädning. När ska du ta tag i din?

Lämna en kommentar