Sökresutat för : kärleksförklaring


En kärleksförklaring 1 kommentar

Jag skulle skriva dig en vacker kärlekssång och sprida den över världen, istället får du några skrivna rader på ett solblekt papper. Hur mycket jag än försöker så får jag inte fram det jag vill säga dig. Ord som vanligtvis flyger ur mig fastnar i halsen och går inte att uttala när de hostas upp. Jag skulle ge dig någon vacker beskrivning på vår kärlek, på våra år tillsammans, men hur jag än vrider och vänder på orden så blir de aldrig tillräckligt stora, tillräckligt starka.

Det finns inget teckensnitt som är tillräckligt vackert, ingen teckenstorlek som är tillräckligt stort. Och även om jag skriver med fet text kan den omöjlitvis visa styrkan i det jag känner.

Vad ska jag säga? Det var ingen vacker kärlekssaga, ingen himlastormande förälskelse, inga fjärilar som bosatte sig i min mage. Du lyckades slinka in genom en dörr som både var stäng och låst och jag beundrar dig för det. Du stannade kvar fast att jag försökte putta dig ifrån mig och jag avundas din styrka att hålla dig fast vid något du tror på.

Kärleken kom smygande och växte sig snabbt starkare än något jag tidigare känt. Du är min största kärlek, min bästa vän, personen som står mig närmast. Jag har aldrig i mitt liv känt ett sådant stort förtroende för någon som jag gör för dig. Du är känslan av att komma hem, av att kunna vara sig själv och ändå duga. Om jag inte kan lita på dig är hela världen en lögn. Du är kramdjuret från barndomen, vännen jag behövde i tonåren, och allt jag saknat där emellan.

Även om vi inte har mycket gemensamt passar du mig perfekt. Du är pusselbiten som ligger i fel låda men ändå passar in. Du är styrkan i mina brister, du är modet som jag saknar, du är allt det som fattas mig.

Utan dig är jag en vissen blomma. Det är du som ger mig näring, som har fått mig att äntligen slå rot. Du gör mig till en bättre människa! Du får mig att växa, att våga, att vilja. Jag vill aldrig att du ska sluta älska mig!

Du förändrade min värld och för det är jag dig evigt tacksam. Jag vet inte mycket om åren som väntar, mer än att jag vill tillbringa dem med dig. Jag älskar dig upp och ner, ut och in, med rätt och fel. Vad som än händer älskling, är det du som gör mig hel.

 

 


Att må så jävla dåligt

Jag startade 2020 med dödsångest. Jag låg i min säng och trodde att mitt liv var hotat, att jag var allvarligt sjuk. Helt utan en egentlig anledning.

Ja, jag har GAD (generaliserat ångestsyndrom), oro är min vardag. Men den är sällan så stark som den var den dagen.

Jag brukar oroa mig för mycket, för mina barn, för min ekonomi, för mitt förhållande, för mitt hus, för mina djur, för familjemedlemmar och ibland för människor jag inte ens känner. Men rätt sällan ändå, känner jag ett allvarligt hot mot min egen hälsa. Absolut att det har skett, men det brukar gå över efter ett läkarbesök eller efter ett samtal med någon som är mindre ångestbenägen än jag själv. Men alla dom där sätten jag kunde lugna mig på förut hjälper inte längre. Istället har både tankarna och känslorna ökat och låter mig inte vara ifred en enda vaken sekund.

Ibland tar kroppsnojan över och då kan jag andas ut. Att bara vara missnöjd med sig själv, sin kropp, är en lättnad mot att kunna dö varje dag, eller att vakna och inte se någon framtid.

2020 har varit ett tufft år och jag skäms över att säga så eftersom jag aldrig har haft några egentliga problem. Mitt ENDA problem är jag inte kan stå ut med ovisshet. Punkt. Jag skäms över min sjukdom, över mig själv. Inte för att jag bär på psykisk ohälsa, nej, utan för att det finns personer med ”riktiga problem” och här sitter jag och gråter varje dag för att jag inte vet vad livet ska servera mig varje morgon. Skäms på dig. Skäms.

Men sen så vet jag att det jag bär på också är en sjukdom, och att mitt liv som ständigt ligger på ”måttlig deprimerad skalan” på grund av alla oro och ångest inte heller är en dans på rosor, och även om den inte är potentiellt dödlig, så känns det faktiskt så, mest hela tiden.

M E N  N U  F Å R  D E T  V A R A  N O G !

Jag orkar faktiskt inte mer, jag är så jävla trött på att ha ett ständigt pipande alarmsystem i mitt öra som gör att jag inte kan höra livets goda musik. För det där alarmet överröstar allt. Det överröstar skratt, fågelsång och vindsus. De överröstar kärleksförklaringar, skönsång och havsbrus. Det överröstar ALLT!

Generaliserat ångestsyndrom är ett av de mest svårbehandlade psykiska tillstånden, som terapeut kan den diagnosen lätt få dig uppgiven. Patienten har liksom inte ETT stort problem utan TUSENTALS väldigt små. Att veta vilket område man ska greppa är inte bara svårt för patienten utan också terapeuten.

Själv har ju nu valt att genomgå en behandling online där vi arbetar med exponeringsövningar som kommer att öka min ångest och trigga mig utöver det vanliga. Jag är beredd att utmana mig själv till bristningsgränsen. Jag har ett par sköra månader framför mig.

Men om 2020 startade med en ångestattack ska det avslutas med motsatsen. Mitt mål är att ha den lägsta ångestnivån i mitt liv. Så om jag verkar deppig, skör eller allmänt söndrig just nu så är det nog exakt så det är. Men det går över. Snart är det bättre. För det här är sista gången jag mår så jävla dåligt ❤︎


Best of 2018

Här kommer top 10-listan med 2018 mest lästa blogginlägg. Jag ser att många just hittar till mig genom google sökningar på ordet ”antidepressiva” eller ”sjukskrivning”, det innebär att det därför är något jag behöver skriva mer om. Det är så otroligt många av er som hittar till mig när ni söker efter hjälp och jag hoppas att jag i mina texter svarar på några av era frågor eller åtminstone inbringar hopp. Här kommer listan:

  1. Att sluta med antidepressiva
  2. Vad får jag göra som sjukskriven
  3. 23 tecken på att du inte har ADHD
  4. En kärleksförklaring
  5. ADHD och sömnproblem
  6. Att (över)leva med GAD
  7. Att vara anhörig till någon med GAD
  8. Psykosomatiska symtom vid ångest
  9. Vad kan man jobba med när man har ADHD
  10. Så tar du kontroll över dina tankar

Kanske är du tillräcklig

Ibland tänker jag att det inte är så konstigt att vi känner oss otillräckliga. Vi har ständigt så många platser vi vill vara på, så mycket vi vill göra och så många vi vill ställa upp för.

Hur många av oss hade inte velat bli en ”bättre” mamma?

Själv har jag önskat att jag vore mamman vars energi aldrig sinar. Ni vet, den som alltid har tid och energi att lyssna på sina barn. Att man vore aktiv, lekte lekar och spelade spel precis så ofta som de önskade. Att jag varje kväll låg tillsammans med dem och läste bok, killade dem på ryggen tills de somnade. Jag skulle vilja stanna kvar vid deras sida, beundra dem när de sover och räkna deras andetag. Jag skulle vilja finnas där varje morgon, med en morgonsång och uppdukat bord. Stressen skulle vara bortplockad och jag skulle långsamt följa dem till skolan. Jag skulle vara mer närvarande, göra att de alltid kände sig sedda, behövda och medvetna om att min tid alltid fanns till för dem.

Samtidigt hade jag velat vara en fru som ständigt visat uppskattning mot min man.

Jag skulle överraska honom, ge honom presenter och ständiga kärleksförklaringar. Jag hade velat vara guldkanten på hans vardag, den som fick honom att skratta och längta hem. Jag hade velat ge honom tid, kärlek och ett stöd som aldrig sinade.

Och en ”bättre” vän.

Jag hade jag velat vara den som alltid hade en timme över för en kopp te. Den som gärna lånade ut sitt öra, och skickade hejarop och uppmuntrande sms. Jag skulle vilja komma med hemliga presenter, bjuda på fika och resor. Jag skulle vilja vara den du alltid kunde lita på, den du ringde vare sig du är glad eller ledsen. Jag skulle vara den som kom när du ringde mitt i natten och som avbryter det jag har på gång för att rädda dig. Jag skulle vara axeln du kunde gråta mot, jouren som alltid ställde upp.

Men jag är ingenting av det där, inte ens hälften. Ändå så gör jag så gott jag kan.

Jag säger till mina barn att jag älskar dem. Jag kramas ofta, jagar runt dem i huset och hittar på lekar som inte finns. Jag frågar alltid hur deras dag har varit, försöker lära dem allt jag kan och försöker få dem att förstå hur värdefulla de är för mig. Kanske är det tillräckligt?

Jag har varit vid min mans sida i över 13 år, vaknat upp bredvid honom varje dag och aldrig tvivlat på min kärlek, kanske är det tillräckligt?

Jag svarar när mina vänner ringer, försöker att hålla kontakt. Jag försöker vara nyfiken, hänga med i deras liv och träffas när tillfälle finns. Kanske är det tillräckligt?

Har du tänkt på det, hur många du vill ställa upp för, finnas till för. Är det ens nåbart, är det ens möjligt?

Kanske är du tillräcklig?


Best of 2017

Året är ju inte slut…än. Men jag tänkte ändå passa på att summera upp och bjuda er på årets mest lästa blogginlägg. Vi kör en top 10, helt enkelt! Best of 2017!

  1. Vad får jag göra som sjukskriven var ett inlägg som bara som pang. Precis som inlägget till dig som inte har ADHD spreds detta som en virvelvind på facebook och jag fick hundratals meddelanden och kommentarer från folk som kände igen sig. Jag var inte alls beredd på denna spridning, det var ett enkelt inlägg att skriva som jag inte reflekterade över om det var bra eller dåligt. Men uppskattat, ja det var det. Ca 80 000 visningar i dagsläget.
  2. Att sluta med antidepressiva är nr 2 på listan och det säger ju en hel del. Folk googlar på medicinerna, är rädda eller missnöjda. Antidepressiva räddar liv, jag skulle inte vilja säga något annat. Men vi måste berätta hela sanningen, så som att man både får insättning- och utsättningssymtom och att vissa biverkningar inte går över så länge du äter medicinen.
  3. 23 tecken på att du inte har ADHD ja, vad ska man säga, ett inlägg med både skämt och allvar.
  4. Hur en stressboll kan hjälpa dig. Ja detta var ju lite otippat. Många som är nyfikna på stressbollar helt enkelt.
  5. En kärleksförklaring. Denna har sedan 2014 legat på topplistan och jag förstår ärligt talat inte varför. Ett inlägg jag skrev till min man när vi firade 10 år tillsammans. Men ja tydligen gillas det.
  6. Att överleva med Gad. Det är ett blogginlägg jag vet folk har skrivit ut och burit med sig i fickan eller väskan. Det är fint, men samtidigt ganska sorgligt. Jag önskar av hela mitt hjärta att folk mådde bättre och slapp gå med mina påminnelser i fickorna <3
  7. Vad kan man jobba med när man har ADHD? Jag är ledsen över att man ens behöver ställa den frågan, men här finns det så klart inga färdiga eller enkla svar. Men här resonerar jag i alla fall lite kring ämnet.
  8. ADHD och sömnproblem är inte ovanligt och kanske därför den ligger på min topp tio lista.
  9. Hur hantera sin hälsoångest är också ett inlägg som finns med på listan. Ett så otroligt vanligt problem vi inte pratar om.
  10. Vikten av att få vara sig själv var ett inlägg jag helt glömt bort och blev förvånad över att jag hittade på listan. Men oj så viktigt ändå.

Till dig som inte har ADHD har nu lämnat top tio listan och befinner sig nu på plats 11 och Best of 2015 hittar du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


I tacksamhetens tecken 2 kommentarer

Lördag morgon. Sitter med en stor kopp te och en helt ny dag framför mig. Nästan skrämmande hur fort allting går. Känner mig nästan söndrig av alla tacksamhetskänslor som lever inom mig just nu. På ett sätt känner jag mig så tacksam och lycklig för att befinna mig där jag är, men bara vetskapen om att jag har det så mycket bättre än andra gör ont.

Jul är en sådan tid där ensamma människor blir mer ensamma. Där ett nytt år för vissa människor inte kommer med nya löften. Jag blir varm i min kropp när jag ser mig omkring. Tittar på mitt hus, min familj, mina barn. Jag är glad att tacksam för allt jag har, men också för allt jag kan ge.I nästa sekund tänker jag på dem som varken har eller kan ge något. Den där varma känslan förvandlas till is i min mage och känns inte längre lika lätt att bära. Istället skäms jag för att inte göra mer, för att bara sitta här, och vara tacksam. Tacksamheten förvandlas till skuld och blir med ens några kilo tyngre att släpa på.Nu väntar några lediga dagar. Jag känner mig mer vaken och närvarande än vad jag gjort på länge. Jag vill supa in varje sekund med min familj. Ta dem in mina armar och ösa kärleksförklaringar över dem. Inte låta någon gå från min sida. Jag vill hålla i allting så hårt så hårt. Så rädd att förlora allt vackert jag har intill mig.Men det är inte bara min familj, mitt hus, mitt jobb, mina vänner som gör mig tacksam. Utan också du. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket ni betyder, varje en av er! Jag är så tacksam och glad för varje kommentar, varje mail och gilla markering. Att ni fortsätter läsa, uppskatta och följa mig är det som får mig att fortsätta skriva.

Jag som så många gånger känner mig ensam har tusentals personer där ute som stöttar mig och gillar mig för den jag är, och för det är jag evigt tacksam [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Jag har ingen aning vart 2017 kommer att ta mig, men jag hoppas att ni vill fortsätta att följa med mig på min resa.

Jag vill även passa på och önska dig ett gott nytt år. Oavsett om du firar ensam eller med vänner så hoppas jag innerligt att du har det bra. Jag vill att du ska veta att du är betydelsefull och att just du gör skillnad. Från djupet av mitt hjärta vill jag verkligen ge dig ett tack. Och en nyårskram.

Tack!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Best of 2015

Best of 2015

Best of 2015

Tänkte dela med mig av mina 10 mest lästa inlägg 2015. Det är inlägg som min hemsida visar har fått mest besök, och det är såklart ingen nyhet att ”Till dig som inte har ADHD” fortfarande ligger på topp. Det är det mest lästa inlägget på min blogg. Det roliga med det inlägget är att det inte alls är skrivet ”till dem som inte har ADHD” utan det är skrivet i ren frustration till man. Av någon anledning blev min man irriterad på mig för att jag som vanlig hade tappat bort eller glömt något, och det gjorde inte det lättare för mig som var minst lika besviken på mig själv som han. Jag hade aldrig förutspå att jag skulle få de reaktioner jag fick. Hundratals mail och meddelanden över en natt, vem hade kunnat ana att så många kände igen sig i min sorg och frustration? Det var verkligen en text som var skrivet rakt från mitt hjärtas botten, och så vitt jag har kunnat förstå är det också något ni känner när ni läser texten [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

På andra plats kommer En kärleksförklaring. Jag förstår faktiskt inte hur eller varför folk hittar den och blev faktiskt lite chockad över att hitta den på andra plats. Är det så många som söker kärleksförklaringar till sina män och inte kan komma på något själv? Jag blir så klart nyfiken på vad folk gör med dikten, använder den, ger bort den? Det är självklart helt ok även om det känns lite märkligt eftersom även den är en personligt skriven, till min man.

På tredje plats hamnar min beskrivning på hur känns det att ha ADHD, och på fjärde plats 23 tecken på att du inte har adhd. På plats fem hamnar  fördelarna med att anställa någon med ADHD, och på sjätte plats: att tänka på när du har arbetskamrater med adhd.

Några andra som var omtyckta var gör det lätt för mig där jag försöker förklara hur jag vill bli behandlad och bemött. Att leva med slak lina är ett inlägg om utbrändhet, om hur jag själv känner när jag är ”nere”.

Att vara högpresterande med adhd är också ett välläst inlägg som jag skrev och tycker att vi borde prata mer om. Jag tror att det finns otroligt många högpresterande med ADHD, de behöver också få plats!

Ytterligare ett inlägg om att göra det lätt för någon med npf, för mig handlar det inte bara om regler o rutiner utan också om tydlighet. Jag avskyr när känslan av osäkerhet sätter sig i min kropp. Att vara klar och tydlig minskar den känslan, i alla fall för mig!

Ska bli spännande att se om några av dessa inlägg även hänger med till nästa år!


Uppskattade inlägg

Mina mest lästa inlägg, Dela gärna...

Uppskattade inlägg

Tack så mycket för att du läser min blogg! På denna sida finner du några av mina mest uppskattade inlägg. Finner du inte det inlägg du söker så kan du leta efter det i sökfältet högst upp på vänster sida. Klicka på texten nedanför för att komma till aktuellt inlägg. Du kommer tillbaka till bloggen här.

 :Heart: Dela gärna! Sharing is caring”  :THANK-YOU:

Att tänka på när du har arbetskamrater med ADHD

Till dig som inte har ADHD

Fysisk eller psykiskt förkyld?

Utbrändhet-att leva med slak lina

En helt vanlig natt

Fördelarna med att anställa någon med ADHD

Gör det lätt för mig

Trasiga människor

En kärleksförklaring

Hur det känns att ha ADHD

Välkommen ångest

Ångesten lockar