En vardag med katastroftankar
–Jag har fått en ny kompis idag, säger dottern och ler. Jag blir varm inombords.
–Vad kul, vad har ni gjort i dag då?
–Vi var ute vid bäcken och gick på isen, jag var jätte rädd men hade en pinne med mig. Värmen försvann lika fort som den kom och hela jag frös till is.
-Is? Vad menar du? Vilken is? Hur djupt är det där? Du får inte gå på is! Hundratals olyckor flimrar förbi mina ögonlock.
-Men det är inte djupt.
-Det spelar ingen roll hur djupt det är, DU får inte gå på den isen.
Dottern lugnar mig och lovar att inte göra om det, men tankarna sitter ändå kvar hela kvällen. Jag är orolig, spänd och olyckor spelas upp som en film i mitt inre. Jag försöker att slå i från mig tankarna men det dyker hela tiden upp nya. När jag går och lägger mig är isfilmen fortfarande på, och alltid med ett lika tragiskt slut. Det känns som att ha blivit instäng i en mörk biosalong utan att ens ha köpt biljett, till en film som går på ständig repeat.
Jag sover oroligt och vaknar upp med samma bild jag hade framför mina ögon som när jag somnade. Jag försöker att lugna mig själv genom att säga till mig att hon är klok, att hon har lovat och att vattnet faktiskt inte är så djupt, eller?
Jag försöker begrava mig i arbete men istanken vägrar smälta. Mot min egen vilja tar jag telefonluren och ringer upp fritids.
-Hej det är mamma. Du jag tänkte på det vi pratade om igår. Jag känner mig orolig och vill verkligen inte att du går på isen igen. Jag kan höra hur hon ler.
–Nej mamma, det ska jag inte. Hon låter lugn, varm om rösten och jag hör att hon njuter av min omtanke.
-Ok det var bara det, då kan jag släppa det, jag älskar dig. Som en tvättsvamp suger hon i sig varje ord som lämnar min mun. Så snabbt att jag knappt känner att jag har sagt det. Jag vill bara säga det igen, igen och igen.
–Och jag dig mamma, och jag dig.
Filmen pausas och jag blir lugn,,,, i några timmar. Trots att jag kastat batterierna och hoppat sönder fjärrkontrollen är det som om någon ändå lyckats hitta playknappen, och allt börjar om från början igen…..[wp-svg-icons icon=”camera-2″ wrap=”i”]