Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden?
Det känns nästan overkligt nu. Tiden jag gått igenom. Känns som en dålig dröm. Det enda som finns kvar är en bitter eftersmak och en sorg. En sorg över att mitt dotters första år är borta. Och att jag aldrig kommer att få det tillbaka.
Jag minns inte mycket mer än min ångest och mina tårar. Och jag blir både ledsen och arg över att inte kunna ge henne en historia om hennes barndom som hon vill höra. Idag skojar vi om det, skrattar åt det, hur jobbig hon var, skrikig, klängig, svår. Hur hon aldrig kunde sova och att mamma ALDRIG fick vila. Hon skrattar, jag med, fast att det samtidigt ömmar i mitt hjärta.
Jag tror aldrig att jag varit så olycklig i hela mitt liv som första året med min dotter. Det är nästan så att man skäms för att säga det men det är sanningen. Min ångest blev större än kärleken och depressionen var ett faktum. Det var först flera år senare som jag insåg att det inte var mig det var fel på, och att jag inte var ensam med att känna så här. Ingen runt mig kunde bekräfta mina känslor på den tiden, säga att de var sanna eller förstå hur jag mådde. I stället fick jag höra hur mysigt det var, hur mycket jag skulle uppskatta den här tiden…. för att den aldrig skulle komma tillbaka.
Och helt ärligt är det det sista jag vill. Ha bebisåren tillbaka! Som tur är finns det ju ett slut, även om det inte känns så just då.
Jag var så otroligt trött på alla glättiga mammor som gick runt och var så jävla lyckliga hela tiden. Jag funderade på om de vaknade upp med ett leende varje natt. Om de verkligen uppskattade att sova i halvtimmes intervaller och om barnets skrik förvandlades till musik i deras öron. Jag kunde för allt i min värld inte förstå hur de ens kunde ta ordet mysigt i sin mun. Framförallt inte i samma mening som barn.
Idag vet jag att den här perioden har gjort mig stark, att den har gett mig en helt annan erfarenhet än många andra mammor. Men ändå önskar jag att den inte fanns. I Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden delar jag och 16 andra mammor med oss om allt från förlossning till samliv. Boken skildrar småbarnslivet från den mörka sidan där oro, ångest och förbjudna tankar ligger i fokus.
Denna månaden finner du den i min webbshop för endast 59:- Passa på och köp, en uppskattad julklapp för såväl trötta som blivande föräldrar. Boken finner du här.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
att läsa dina tankar om detta med lycka hela tiden och hur man ska känna eller inte känna är otroligt värdefullt. Graderna av att befinna sig i helvetet eller i himlen varierar ju så klart utifrån var man befinner sig för dagen eller vad som hänt eller inte hänt. Jag har tillfällen då jag bara har nerräkning till lämningen på förskola/dagis/skola. Det kan lika gärna vara mig som det är knas med som att det är mina barn som väcker något hos mig. Att prata om det är viktigt, så tack för att du delar. Jag försöker dock alltid hitta det där lilla som man kan glädja sig åt i bedrövelsen,
Ja jag håller med dig, det är viktigt att hitta det där lilla i allt när man mår dåligt eller har det jobbigt. Men precis lika viktigt att erkänna och kunna prata om när det är svårt…som det många gånger är med små barn. Kram
Du är så stark Jessica. 🙂
Tack fina du!