Blogg


Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera   Recently updated !

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Vad fan är det för rubrik? Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera? Varför ge någon tips som inte vill ha dem? Jo för att jag har varit där. Jag har varit en som varken kunnat eller velat meditera. Inte för att jag nu är någon guru som kan sitta i trans i timmar, men jag har efter flera års övande i vilket fall lärt mig att sitta still i 10 minuter och bara det är ganska stort.

Jag vill därför dela med mig av tipsen som hjälpte mig dit jag är idag. För jag lovar, meditation provocerade mig, om någon tvingade mig att sitta still i 10 minuter och tänka på ingenting så gjorde det mig allt annat än lugn, jag blev snarare förbannad. Efteråt kände jag mig än mer stressad, det fick verkligen motsatt effekt och det önskar jag ingen.

Men nu när jag faktiskt känner vilken skillnad det gör, och ser förändringen i mig själv ja då är det något jag gärna vill sprida vidare.

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Stenar att använda vid meditation

Meditationstips för nybörjare

  • Hur länge klarar du att meditera innan du börjar känna sig stressad 1 min, 30 sek? Börja på din egen nivå och strunta i de där apparna där minsta stunden ofta är 10 minuter. Själv började jag med 3 minuter. Det kändes lagom. Antingen hittar du en app som har tre minuters meditationer eller så hittar du en lugn låt som är ca 3 minuter, eller så sätter du helt enkelt timern på din telefon på 3 minuter (eller valfri tid).
  • Det största felet enligt mig många gör är att stressa sig själva över att de inte ska tänka på någonting. Till en början tycker jag du ska tänka på vad du vill. Var nöjd med att du kan ligga/sitta still i tre minuter i stället. Fokusera på det.
  • I stället för att ha tomma tankar tyckte jag det var lättare att följa mina tankar, vart tar de vägen. Vart landar de? Landar de på återkommande ställe så kanske du ska fokusera på den tanken eller problemet där de hamnar. Det kanske är ett ämne som stressar upp dig? Om jag så fort jag blundar fastnar i tanken att jag måste måla min panel på huset, ja då kanske jag måste ta tag i det problemet annars kommer det att jaga mig, du är med på vad jag menar?
  • Håll något i din hand. Om du har svårt att blunda och sitta still så kan det underlätta att hålla något litet i din hand. Själv har jag köpt olika stenar att hålla i när jag mediterar. De känns lugnande och sköna och du kan istället för att fokusera på dina tankar fokusera på stenen och dess struktur.
  • När du sedan har klarat 3 minuter i x antal veckor/dagar och faktiskt lärt dig uppskatta dem. Ja först då ökar du försiktigt på tiden.
  • När du sedan har vanan inne och med lätthet kan sitta still ja då börjar du att jobba med dina tankar.
  • Istället för att tänka, jag ska tänka på ingenting, så följ dina andetag, känn efter dem, eller undersök din kropp med dina tankar.

Hur du några meditationstips att dela med dig av?

Lämna en kommentar


Bup-utredning del 1   Recently updated !

Bup utredning del 1

Underbara barn ❤️

Jag har velat fram och tillbaka om vi verkligen skulle göra en ADHD-utredning på sonen. Till vilken nytta tänkte jag, och sen började jag jämföra honom med alla som hade större problem. Nej jämfört med dem har varken jag eller min son några bekymmer. Men ändå är det något som ligger i mig att skaver.  När jag sedan läste jag inlägget ”Ska vi låta bli att utreda barnet med misstänkt NPF för att få en diagnos som följer med en hela livet?” slutade mitt tvivel och jag kontaktade BUP direkt.

Vi blev till min förvåning kallade till BUP redan efter någon månad, visserligen bara på ett första samtal men ändå. Väl där förminskade jag mig själv och problematiken jag upplevde hos min son. Tankarna började återigen krypa på mig att nu tar vi någon annans plats, någon som behöver den bättre än vi. Det var tankar jag hade även under min egen utredning.

Det första samtalet fick vi träffa en psykolog och en kurator och beskriva hans problematik. Sonen fick även prata med kuratorn enskilt. Men när jag satt där och sade problemen högt kändes de löjliga. De liksom föll i backen och bollades inte runt i luften på det sätt jag hade önskat. Kanske för att jag själv kände att vi inte hörde hemma där.

Döm om min förvåning när de några veckor senare ringde och sade att han gått vidare för utredning. Jag ville göra ett lyckotjut även om det kunde kännas fel i det sammanhanget, inte ska jag väl vara glad för att de misstänker att sonen har ADHD?

Ändå kändes det på något sätt så tillfredställande skönt att de hört vad jag sade. För precis som jag sa till dem så hanterar vi det utan problem idag, men hur ser det ut i framtiden? Min enda önskan är att han ska få svar på alla frågor, få hjälp -om det behövs, i tid. Jag vill inte se samma mening i hans journal som i min x antal år senare, problemen fanns men man tog dem inte på allvar.

Jag vill kunna titta honom i ögonen som vuxen och säga att jag såg honom, och att jag gjorde ALLT jag kunde 

Så fortsättning följer….om ett år eller så…

Lämna en kommentar


10 tecken på att du bör varva ner   Recently updated !

10 tecken på att du bör varva ner

Stressad?

För många kommer stress och utmattning helt oväntat men sanningen är att man oftast har varit stressad långt innan man själv märker det. Många gånger tycker man att det man håller på med är kul (och tror därför att man inte kan gå in i väggen), därför tar man inte tecken på stress på allvar. Andra gånger handlar det om att man faktiskt inte känner till de första tecknet på stress. Därför vill jag idag uppmärksamma dig på 10 tecken som visar att du bör varva ner.

  • Fulltecknad kalender– en kalender ska innehålla luckor. Både för att du ska kunna andas, reflektera men också för att hinna med akuta eller plötsliga saker som dyker upp. Du måste ge dig själv tid. Är den full så se till att boka in luckor. Både privat och på jobbet. Varken du eller din arbetsgivare tjänar på att du går in i väggen. Se så, stryk eller planera om.

 

  • Förändrad sömn– vår sömn kan variera lite i perioder och det spelar ingen roll åt vilket håll bekymret ligger, om du sover mer eller om du sover mindre. Det viktiga är att uppmärksamma förändringen och ta den på allvar. Sömnen är ofta ett första tecken på att din kropp försöker säga dig något. Jag har perioder där jag sover jätte mycket, men ändå är trött och perioder där jag inte kan sova alls. Gemensamt för dem båda är att det är i perioder när jag mår dålig och kanske är för uppvarvad eller stressad. Därför måste jag alltid dra i bromsen oavsett åt vilket håll sömnen lutar och försöka hitta tillbaka till mitt normalläge.

 

  • Glömska– jag är en person som normalt är ganska förvirrad och tappar bort både saker och namn. Men under min utmattning hade denna problematik växt till det dubbla. Jag vet att det är ett väldigt vanligt problem att tappa meningar och ord när man är för stressad så ta det på allvar även om det är ett problem du lätt kan skjuta åt sidan och skratta åt.

 

  • Huvudvärk– är inte ovanligt när man kräver för mycket av sig själv. Den kan komma ihållande varje dag, på kvällen när du är ledig eller bara på helgerna. Även här är ett sätt för kroppen att försöka tala om för dig att du behöver bromsa. Så ta INTE en alvdon och fortsätt kör på. Lägg dig, vila och se till att förändra din situation.

 

  • Ont i nacke, axlar och/eller käkar– vi är alla olika och reagerar på olika sätt därför bör du lyssna på din kropps förändringar. Men vi är många som spänner oss i nacke, axlar och käkar och plötslig kommer stelhet och värk. Mitt första tecken på stress är att jag spänner mina käkar när jag sover. Går jag runt med problemet i några veckor kommer sedan spänningshuvudvärken som ett brev på posten.

 

  • Återkommande/ihållande förkylningar– det är samma här, vi vill ha enkla lösningar. Gå till läkaren eller ta en tablett. Men om du har en förkylning som vägrar ge med sig, börja att stryka saker i din kalender, varva ner och följ rutiner vad gäller sömn och mat. Var snäll mot din kropp och lyssna på den i stället för på din hjärna.

 

  • Humörförändringar– det kan se olika ut från person till person. Kanske känner du att du blir lättirriterad och snäsig. Kanske mer gråtmild än vanligt eller kanske tappar du helt enkelt gnistan och inte orkar bry dig om saker som du egentligen tycker om. Har du förändrats på ett sätt som du tycker är negativt och som får dig att må dåligt. Ta den förändringen på allvar oavsett hur den ser ut!

 

  • Koncentrationssvårigheter- ja och det är samma här. Har du alltid haft koncentrationssvårigheter så är det inget konstigt med det, men om du plötsligt har svårt att läsa en bok, tidningen eller mailen. Eller om du plötslig inser att du har svårt att hänga med i andras samtal, japp då kan även det vara ett tecken på stress.

 

  • Oro– känner du en diffus oro du inte kan härleda? Kanske känner du något konstigt i magen eller uppe i ditt bröst. Känns andningen konstigt eller har du tankar som ständigt stör dig. Oro kan visa sig på flera olika sätt så lyssna in din kropp och ta varje förändring på djupaste allvar.

 

  • Svårt att varva ner– blir du stressad av för långa möten, av raster, av att sitta still? Känner du för att slå ner människor som går för långsamt framför dig, vill du tränga dig före folk i kön, eller blir onödigt provocerad av folk som pratar långsamt eller aldrig kommer fram till punkt? Japp, det kan vara ett tecken på stress. Men sakta i backarna, det behöver inte heller vara det! Frågan du ska ställa dig är om dessa saker tidigare stressade dig eller inte. Kanske var du den personen som långsamt strosade runt på stan men nu springer mellan möten, förut kanske du hade luft mellan dina meningar och nu går du på highspeed. Det är då uppvarvningen är negativ för dig. Men är du likt mig en person med högre uppgradering än resten av samhällets medborgare och alltid har tyckt att jorden snurrar för långsamt. Ja då är det inget fel på dig (enligt min mening). 

Lämna en kommentar


Gula rosor och grå dagar

Dessa grå dagar provocerar mig. Jag vill resa mig upp och slåss mot molnen men ramlar istället ihop som en blöt fläck på golvet. Jag vet inte vad det är som gör att jag behöver ljuset, kräver det. Känns som att jag annars inte kan andas. Känner mig instängd i en mörk bubbla och hittar inte ut.

Jag behöver all ljus och färg jag kan få så när dottern kom hem med dessa gula ”rosor”, ja då satte jag dem i en vas. Visserligen dog de redan efter en dag men de hann iallafall lysa upp mitt liv om än bara för en stund.

Jag har tvingat mig själv till promenader varje dag även om det vart grått, försökt att njuta av värmen som ändå funnits där, och dofterna. Dom älskade dofterna. Vill bara stanna upp och bära med mig dem för alltid.

Jag plockar in grenar som jag sedan sitter och beundrar. Doftar på dem mellan mina besök. Blundar och låtsas att solen är närvarande. Saknaden av solen påminner mig om min utmattning, då man längtade efter energin men inte visste när den skulle komma tillbaka.

Men idag är solen här (jippi) och jag planerar att umgås med den dagen ut +


Skrivterapi för barn?   Recently updated !

Skrivterapi för barn?

Skrivterapi för barn?

Vill tipsa om ett gästblogginlägg jag gjort hos barnpedagogik.se som handlar om skrivterapi riktat mot barn och ungdom. Jag tror att skrivande hjälper människan i alla åldrar och även om man inte kan använda det på samma sätt på små barn. Men man kan man ändå påvisa lättnaden som kan uppstå när man får möjligheten att skriva av sig. Skrivandet passar verkligen inte alla, men för en del personer kan det vara en otroligt hjälp. Och jag är av den åsikten att vi ska visa människor som mår dåligt alternativ, vi ska visa dem vägen, så att de slipper att leta själva. Det är i vilket fall så jag önskat bli behandlad.

Linus som driver sajten barnpedagogik.se pluggar till förskolelärare och skriver för att ge tips och information rörande barn, pedagogik, förskola, skola och fritids, så får er som är intresserade av det ämnet är det en toppen sida för att hitta matnyttig information.

Linus driver också företaget hojdegard.se där han hjälp mig mer än en gång när jag haft problem på hemsidan, därför känns det extra kul att få göra ett samarbete med honom. Mitt inlägg hittar ni här.

Önskar er en trevlig helg och hoppas på fortsatt sol 

Lämna en kommentar


Paper and pens

Alltså papper och pennor. Jag bara älskart! Skulle vilja fylla hela mitt skrivbord med pennor och papper i vackra och upplyftande färger. Har alltid gillat och gå och strosa på bokhandeln bland fina anteckningsböcker och köper även gärna på mig mer än vad jag behöver.

För några veckor sedan var vi på Ullared och där fanns ju en panduooutlet. En riktig mardröm för mig att gå in i. Fanns massor av söta block och stickynotes som man förmodligen aldrig kommer att använda men ändå blev tvungen att köpa med mig hem. Vem kan motstå något fint för femkronan?

När jag hittade knockknock på nätet första gången blev jag helt knockad. Tror ni inte att jag själv började spåna på att trycka upp egna fräcka papper? Eller åtminstone köpa med mig hälften av deras grejer hem?! Men för engångsskull lyckades jag hejda mig, blev varken ett nytt köp eller ett nytt företag Såg att en del av deras produkter nu finns på Åhlens för den som är intresserad.

Japp så nu har jag i alla fall en fin samling papper och notes undanstoppad i en mapp längst ner i bokhyllan. En vacker dag kanske de kommer till användning också, vem vet? 

Lämna en kommentar


Frågorna jag ville ha svar på under min utmattning 4 kommentarer

Frågorna jag ställde mig under min utmattningNu har det gått en tid sedan min utmattning och idag känns det overkligt att jag varit där. Förutom att jag är lite mer stresskänslig och lättare känner av påfrestningar i mitt bröst så finns det inga tecken kvar på att jag varit där. Jag visste redan innan jag drabbades av min utmattningsdepression att det var något av det värsta jag skulle uppleva. Jag som har svårt för tröttheten man får vid en förkylning och kan bli galen av att inte få följa mina aktiva impulser visste med mig att en utmattning skulle vara 1000 gånger värre. Det värsta för mig kanske inte var själva känslan i sig, utan rädslan, alla frågor som det inte fanns några svar på. Man har ju hört skräckhistorier om folk som varit sjukskrivna i flera år, eller än värre sängliggande i månader! Folk som tappar allt, vilket skrämde mig mer än själv sjukdomen i sig. Här kommer frågorna som ekade i mitt huvud under min sjukskrivning:

När går det över?

Varje dag, kanske till och med flera gånger om dagen dök denna fråga upp. Är jag frisk i morgon, en vecka, en månad, ett år. Att inte få veta var det värsta. Hade jag bara få en tid hade jag kunnat hantera det bättre (trodde jag i alla fall). Denna fråga åt upp mig inifrån och gjorde att jag varje dag analyserade min kropp för att leta efter friskhetstecken. Idag orkar jag kanske lite mer, sade jag till mig själv, och så blev jag jätte ledsen när det visade sig att jag inte gjorde det. Det blev som en besvikelse, varje dag. Vi vet på ett ungefär hur lång tid det tar att tillfriskna från en förkylning, en magsjuka eller ett brutet ben. Men här står din fråga utan svar, varken läkaren eller någon med samma sjukdom kan ge dig rätt svar.

Vad är det som händer i min kropp?

När jag var sjuk orkade jag inte ta ur disken ur diskmaskinen, jag kunde sitta i soffan en hel dag och det har ALDRIG, ALDRIG hänt tidigare. Tröttheten för mig var enorm eftersom jag vanligtvis har så otroligt mycket energi. Även om jag är trött så brukar jag kunna tvinga mig själv att göra saker utan problem men nu gick det bara inte. Hur mycket jag än sa till mig själv att resa mig upp så lyssnade inte min kropp. Varför??

Jag är en person som vill ha förklaringar på allt och jag förstod bara inte varför kroppen inte lyssnade. Vad är det exakt som är fel? Vad är det som orsakar tröttheten, orkeslösheten och ångesten? Jag ville ha svar på vilka hormoner eller delar av min kropp som uppenbarligen inte fungerade. Jag ville förstå mig själv, eller kanske bara hitta en lösning på problemet? Men även här hittade jag inget svar.

Vad ska jag göra för att få det att försvinna?

Man vill bara bli av med den där stora tröttheten och tyngden i kroppen, dom flesta skulle nog likt mig göra vad som helst för att må bra igen. Ja och alla vet att man ska vila, motionera och göra saker som känns kul. Men problemet är ju att inget känns kul! För mig tog det ca två månader innan jag ens öppnade min dator igen vilket är mitt största intresse. Träning och promenader uteblev helt och att umgås med andra människor var det sista på jorden jag ville göra.

Det är så himla lätt att komma med goda råd, och jag kan än idag vilja skrika till folk att träna för att jag vet hur viktigt det är. Men när du inte orkar ta dig in i duschen eller lyfta en tandborste är en joggingtur ett ganska dåligt alternativ. Man vill trycka på en knapp, äta en tablett, göra någonting enkelt för att allt det där som är enkelt när man är friskt nu är alldeles för svårt.


Jag tror att medicinen drog mig ur den mörkaste biten, det bästa jag gjorde sen mot mig själv var nog att sluta fokusera på de här frågorna, att acceptera läget även om det inte var något jag tyckte om. Jag försökte gå tillbaka till jobbet och vardagen fast att jag inte mådde bra och helt plötsligt hade en dag gått utan att jag reflekterat över tröttheten, sedan en till, sedan en till.

Jag såg att sjukdomen fick mindre utrymme och de bra dagarna blev fler än det dåliga och det stärkte mig i att bli frisk. Varje gång jag fick en dålig dag sänkte jag farten och påminde mig själv om att det bara var idag, i morgon kan det vara bra igen.

Vilka tankar/frågor var återkommande för dig under din utmattning/depression?

Lämna en kommentar


Om mig

Vilka egenskaper värdesätter du mest hos dig själv?

Att jag är empatisk och driftig. Det där att bry mig om och tycka om andra kan många gånger vara jobbigt men ändå ett drag jag aldrig skulle vilja vara utan. Drivkraften älskar jag och saknar mycket hos min omgivning. Kan ibland bli ledsen och trött på att andra människor runt mig saknar både driv och kraft.

Vad tycker du om din egen personlighet?

Jag tycker om min personlighet men förstår att jag kan vara påfrestande och jobbig för andra. Den jobbigaste (enligt mig själv) är ju de där grodorna som lätt kan hoppa ur min mun.

Vilka färdigheter eller kunskaper är du stolt över?

Att jag är duktig på att känna av människor och lyssna (så länge personen inte är tråkig) vilket jag är stolt över. Jag är också en person som ständigt vill utvecklas och lära mig nytt, jag är inte rädd för att be om hjälp, vilket enligt mig själv är väldans bra 

Vad klarar du bättre än andra människor?

Att få saker gjort måste jag säga. Förstår inte varför folk går och drar på saker, kan gnälla i flera år på saker de vill göra, eller berätta om drömmar som de inte ens försökt att uppfylla. Sådant kan få mig vansinnig. Gört bara, vad väntar du på?

Vad är det svåraste du lyckats med i ditt liv?

Hm, lyckats och lyckats. Min svåraste uppgift i livet är helt klart att vara mamma och den uppgiften är jag ju inte klar med än. Att vara en bra vän och en bra fru är enligt mig också något som är svårt. Annars får jag väl säga att det svåraste jag gjort var när jag sa upp mig från min anställning och började plugga på högskolan, kändes inte alls som en naturligt val när man inte trodde på sig själv. Att bryta sig loss från trygghet är alltid svårt men jag är idag så glad och tacksam för att jag tog det steget!

Vad är du mest stolt över?

Jag är stolt över mina barn och min man, men jag är också stolt över mig själv. Att jag går min egen väg och tror på mina drömmar. Jag har en målbild framför mina ögon och jag tror på den vad än omgivningen säger och kommer aldrig sluta försöka ta mig dit.

Lämna en kommentar


Hur orkar du? 2 kommentarer

Hur orkar du?

Hur orkar du?

En vän till mig lyssnade på en av mina föreläsningar i veckan och sa att hon hade önskat veta mer hur ADHD:n visade sig för just mig. På vilket sätt är jag exempelvis hyperaktiv? Det fick mig att fundera och anledningen till att jag inte pratar om det så mycket tror jag är för att jag själv inte ser mina problem så tydligt, jag upplever absolut inte mig själv som hyperaktiv, men ställer du mig bredvid någon annan och jämför energinivån ja, då vinner jag alla gånger. Men jag vet ju liksom inte annat, jag har aldrig haft någon annat liv, ägt någon annan energi, än den jag bär på nu.

Någon annan kanske kan tycka att jag är slarvig, när jag tycker att jag ansträngt mig allt jag kan. Jag kan säga att jag är trött, när jag ändå har dubbelt så mycket energi som alla andra. Jag vet ju liksom inte hur mycket energi man ska ha, eller hur man ska må, därför är det inte heller så lätt att sätta fingret på ens egna problematik.

Jag jobbar heltid, driver företag och går tre olika utbildningar just nu. Men det är vanligtvis inget jag säger högt. Nej, för jag har lärt mig genom åren och folk blir trötta och stör sig på min överaktivitet, att de suckar och säger ”hur orkar du”. Aldrig någonsin har en människa sagt ”shit, vad kul”, ”du måste verkligen gilla det du gör”, eller ”berätta mer”. Nej vanligtvis är det en djup suck och ”jag orkar inte ens lyssna på dig”.

Jag känner mig som en levande orkan som måste begränsa mig inför andra för att kunna passa in, för att folk inte ska störa sig, för att jag ska få vara med.

Jag blir ofta ledsen när folk berättar om sina sociala liv, om alla sina vänner, fester, resor eller liknande, för det är sådant som jag i min värld inte orkar med. Men det är något som är ok att prata om, för det är det normaliteten…

Dom som inte känner mig kan lätt tro ”att hon ska vara så jävla duktig”, ”hon försöker bara bevisa att hon är nått, osv”. Men det har aldrig handlat om det. Jag skulle byta med dig med en gång om jag fick möjligheten. För mig handlar det om att hela tiden hålla farten, annars hamnar jag i melankoli, som om jag inte gasar på igen förvandlas till en depression.

Tro mig, jag har testat flera gånger och det tog år innan jag själv såg sambandet. Jag skulle hellre skratta, känna kärlek och vara tillsammans med personer jag älskar men min hjärna behöver ständigt jobba annars brakar den ihop. Så svaret på frågan hur orkar du är att vi människor riktar energi på olika saker, ingen orkar allt (även om det ibland kan se ut så). Att sitta och läsa, skriva eller träna är för mig avslappning men att socialisera mig med andra är totalt utmattande. Vissa saker tar energi och andra ger och det är väl där vi är olika. Att gå utanför mina ramar och rutiner skapar oro och ger mig ett energiläckage därför behöver jag hålla mig till saker jag är trygg med och tycker om.

Jag ifrågasätter aldrig hur någon har energi till att gå ut och festa, resa eller umgås med vänner, men i min värld är det helt otänkbart. Men att jag är aktiv innanför mina fyra väggar och fortsätter att jobba när jag kommer hem, det kan tydligen ifrågasättas hur mycket som helst. Jag skulle verkligen önska att folk tänkte sig för innan det började ifrågasätta andras leverne. För vi alla har ett eget val eller hur? Självklart skulle jag inte fortsätta att studera, eller driva mitt företag om det inte gav mig energi eller om jag tyckte det var jobbigt eller tråkigt, på samma sätt som du förmodligen inte skulle fortsätta att umgås med en dålig vän. Jag behöver inte ens ställa frågan hur fan orkar du för att jag gissar på att det du gör ger dig energi.

Så svaret på frågan hur orkar du är att vi alla har energi för olika saker. Jag orkar skriva, läsa och aktivera min hjärna. Men det finns massa saker på andra sidan som jag inte orkar, som att tex socialisera mig eller uppleva äventyr. Så nästa gång du ifrågasätter någon som lever annorlunda än dig, kom ihåg att ditt sätt att leva kanske inte är rätt bara att för att det funkar för dig.

Lämna en kommentar


Det stressade samhället 2 kommentarer

Det stressade samhälletIbland känns det som att jag står utanför och tittar på. Det stressade samhället. Folk springer runt med papper i sin hand, möten, måsten och nya möten. Man stannar aldrig upp, slutar andas. Glömmer bort det viktiga i livet och det man tycker om. Människor som tar sitt jobb på för stort allvar. Det är viktigt och det ska vara kul, men livsviktigt? Vi glömmer av vad som kommer först.

Det är svårare att bejaka lugnet än att bejaka oron. Saker spär ofta på vår oro, men sällan vårt lugn.

Vi blir stressade av att varva ner, av att inte göra någonting. Jag hinner inte meditera eller göra yoga, säger många av mina arbetskamrater när jag håller i lunchyoga. Det är för stressigt just nu. Det gör mig ledsen. Inte för min skull, utanför deras. För att många glömmer av att det är mitt i den där stressen som det är som viktigast att stanna upp.

Du behöver lugna dig, inte springa snabbare!

Jag blir stressad av andras stress. Undrar om det är något jag missat, något jag inte förstått, om det är meningen att jag också ska springa? Det är farlig att samla en grupp ”duktiga flickor” eller hög presterande i samma miljö för dom börjar lätt att jämföra sig med varandra och arbeta i samma takt eller försöker att göra det bättre, snabbare. I en arbetsmiljö glömmer vi bort att de där softa, långsamma människorna också gör någon nytta. Det drar ner på tempot. Håller sina arbetskamrater friska.

Högpresterande människor behöver sällan någon som säger till dem att jobba eller infinna sig på sitt arbete. Det behöver någon som säger till dem när det är dags att sluta, när de ska gå hem.

Det är svårt för någon som tycker om att prestera, eller som vill vara duktig att säga: jag orkar inte det här. Därför behöver vi hjälpa varandra med det. Jag är rädd för vart samhället är på väg. Vi knuffar undan människor som inte är bra nog. Sätter de driftigaste på topp men putter dem själva över kanten. Att ”gå in i väggen” blir ett bevis på att du är högpresterande, duktig nog och något som förvandlas till normalitet på krävande arbetsplatser.

Vart är vi på väg, frågar jag mig själv. Jag ser stressen men försöker undvika att bli smittad. För det finns ingen medicin, inget vaccin, inget skydd. Blir du smittad hamnar du mitt i klungan, där du måste springa om du inte vill bli nedtrampad.

Lämna en kommentar.