jessica hjert


Om jessica hjert

Nestor förlag -företaget med psykisk ohälsa i fokus. Böcker, föreläsningar och kurser i skrivterapi.


Fördel ADHD   Recently updated !

Fördel ADHD

Fördel ADHD

Om man bär på en superkraft bär man också på en svaghet. Att vara bra på något innebär oftast att man är dålig på något annat. Idag talar man ofta om fördelen med ADHD, eller vilken superkraft diagnosen kan innebära. Jag är verkligen inte den som pratar negativt om diagnosen, men allting har två sidor. För vissa är tanken om ADHD som superkraft hjälpsam och för andra motsatsen.

Men om man tänker på superhjältar vilket är dem som vanligtvis bär superkrafter, så kan man se att de flesta av dem hade svårt att hantera sina krafter från början. Nu är jag ju inte den personen som sett alla dessa superhjältefilmer men om jag minns rätt så fick spindelmannen öva en hel del innan han kunde klättra på väggar och skjuta ut sitt nät. Han misslyckades ofta och slog sig rejält. Och jag gissar att flera av dessa ”hjältar” upplevde sina krafter som problematiska till en början.

Jag tänker att det är samma sak med dina ”ADHD-krafter”, du måste lära dig att hantera dem. Det handlar också om att hamna i rätt miljö, i fel miljö träder i vilket fall aldrig mina krafter fram. Alla vet idag vilka dåliga sidor man ofta bär när man har en ADHD diagnos (så som rastlöshet, otålighet och koncentrationsproblematik) och många vet numera också ofta det positiva sidorna (så som att man kreativ, energisk och orädd).

Det man behöver lära sig när man får sin ADHD-diagnos är hur man balanserar dem och hittar en miljö som är gynnsam. Det var tex ingen som sa till mig att jag inte skulle jobba detaljfokuserat, jag var värdelös och misslyckades varje gång. Hade jag fortsatt att försöka hade det brutit ner mig. Att driva ett företag, eller vara chef, är något som ofta passar en person med ADHD bättre då arbetsuppgiften är att ha en större överblick.

Den där energin man bär, ja jag kan hålla med, verkligen en superkraft, om du vet vart du ska lägga den. Men bär på den utan att ha någonstans att göra av den och den slår omkull dig direkt. Det finns ingen instruktionsmanual som kommer med diagnosen, men jag önskar ibland att det vore så.

Så här gör du för att fördela din energi jämt under dagen….

Så här gör du för att återfå din koncentration när den försvinner….

Ja ni fattar. Men varje person måste testa sig fram, göra fel, göra rätt. När man tillslut lärt sig hur man ska kasta ut sitt jäkla nät eller klättra på väggar är man för utmattad för att ens kunna resa sig upp. Misslyckanden och felsteg kostar. Vi vuxna som kan välja hur vår vardag ska se ut, kan efter många år av misstag och felförsök lära oss att leva med våra superkrafter. Det kan till och med börja gynna oss, bli vår fördel. Men inte för barnen…

Inte en enda ADHD-unge går på skolgården stolt över sin kostym. För även om barnet kan både klättra på väggar och skjuta sitt nät så är det där inte tillåtet. Där behöver man vara som alla andra och hur skall man kunna vara det? Det finns fördelar med ADHD, och det kan vara en superkraft. Men om dessa superhjältar skall leva mitt ibland oss måste vi ibland anpassa miljön efter dem och inte låta dem anpassa sig efter miljön. För då är det inte längre någon superkraft, kraften blir till kryptonit och får människan att gå sönder inifrån.

Jag vill därför påminna dig om att det inte är något fel på dig, utan att du måste hitta miljön där du kan få växa. För vad har man för fördel av att kunna flyga om det är förbjudet att lyfta från marken?

Hitta därför din plats, testa dig själv, och rädda därefter världen <3

Lämna en kommentar


Stolthet och torsdagsdrömmar.

Alltså så himla kul att få ge ut någon annans bok. Att få känna sig stolt på riktigt. För det gör jag inte annars, nej jag säger tack och ler snällt men inuti tänker jag att personen ljuger, att den säger så bara för att vara snäll, och även om den inte gör det så ja… jag känner mig liksom inte stolt ändå.

Men nu känns det annorlunda. Jag valde att ge ut Marcus bok för att den är bra. Jag kan stå upp för den på ett annat sätt än vad jag kan med mina egna.

Idag firande vi med live-sändning och nyårs bilder 😆 Live-sändningen hittar ni på nestor förlags Facebook sida.

Tänk att få ha ett helt stall med författare. Med viktiga berättelser att vara stolt över. En liten grupp människor som gör världen bättre med hjälp av ord.

Jag önskar mig mer manus, massa mer manus, och tid. Väldigt mycket mer tid för att läsa dem alla 🤓📚📖

Japp det var min torsdagsdröm, vad är din?


Årssammanfattning 2017   Recently updated !

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? 

Gjorde ett dyrt inköp i form av företagscoaching. Det är något jag velat ha länge men inte unnat mig. Jag hoppas att det kommer att uppfylla förväntningarna. Gör det det kommer jag absolut fortsätta att använda olika coacher eller personliga tränare inom företag och ekonomi. Det är så roligt att växa och lära sig på alla plan!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja, jag vet inte om det kan räknas men att omvandla bolagsform och starta om företaget men det känns som en stor förändring för mig. Något jag velat göra länge men undvikit för att det både är kostsamt och jobbigt. Men det känns så skönt att det snart är över och att jag 2018 få en ny start där jag kan kontrollera och hantera allt själv.

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? 

Datum kommer jag nog aldrig komma ihåg men jag minns dagen när jag skulle opponera med min uppsats. Jösses vilken ångest, och vilken lättnad efteråt! Var länge sedan jag mådde så dåligt. Det var övergående som tur var.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att bli godkänd och klar med uppsatsen. Något jag strävat efter i flera år så det var en otrolig lättnad!

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? 

Friheten att vara kreativ, att följa min lust. Att inte behöva hålla in mig själv så hårt. Även om jag har en bok på gång i tankarna nu, så har jag möjlighet att vända om och prioritera något annat vilket känns jätte skönt.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Tränat. Jag stukade foten i somras och träning kom ur balans. Jag promenerar och springer igen nu men tycker inte att jag hittat en bra rutin. Jag önskar att jag hade tränat mer än vad jag gjorde, och att jag under 2018 inte kommer att sluta, att jag verkligen tar träningen på allvar. Jag behöver röra mig för att må bra, psykisk. Jag får aldrig glömma det, oavsett stukade fötter eller fulla scheman. Träning först, arbete sen.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Oroat mig. Som vanligt….

Bästa köpet?

Coachingen, hoppas jag…

Favoritprogram på TV? 

Ser inte på tv…

Bästa boken du läste i år? 

Jag läser så otroligt många, men Anders Hansens bok hjärnstark är den första som dyker upp. Viktig bok!

Största musikaliska upptäckten? 

Nej inget nytt på den fronten heller, lyssnar inte så mkt på musik.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? 

Uppsatsen var min största framgång under hela 2017.

Största framgång på det privata planet? 

Hmmm, att jag började springa igen efter att stukat foten och inte fastande i soffläge…

Största misstaget? 

Hmm, finns inga misstag, bara lärdomar….minns faktiskt inget.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Gladare, mådde otroligt bra efter att jag slutade med antidepressiva, nästan förvånansvärt bra. Hösten har dock varit en svacka av trötthet men överlag väldigt bra.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Företagscoaching…

Något du önskade dig och fick? 

Godkänt på min uppsats 🙂

Något du önskade dig och inte fick? 

Samtalsterapi.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Ingen aning, minns inte. Förmodligen ingenting, så rolig är jag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om jag följt mig magkänsla och sagt upp de som skötte min bokföring innan jag fick en ekonomisk chock.

Vad fick dig att må bra? 

Min man som stöttar mig både i toppar och dalar.

Vem saknade du? 

Några extra timmar på dygnet.

De bästa nya människorna du träffade?

Men vad svårt, jag träffar så många men minns så lite. Vet faktiskt inte.

Mest stolt över? 

Att jag fick min uppsats godkänd och att jag fick två läkare att skriva för- och efterord. Man är alltid nervös över vad andra ska tycka och tänka om ens bok. Men den här boken har blivit godkänd av både min handledare, examinator och av två läkare vilket borde stilla  mina tvivel något.

Högsta önskan just nu? 

Att jag når upp mina mål vad gäller företaget så att jag kan påbörja min psykoterapeututbildning.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Ta mig själv och mitt företag på allvar!

Här hittar du årssammanfattning 2015 & 2016.

Lämna en kommentar


Författarporträtt -Marcus Osin   Recently updated !

”Jag läste den med en klump i magen, oerhört gripande” är en av kommentarerna jag fått in från en läsare till Marcus bok. Fortsatt gärna komma med kommentarer när ni läst den. Och kom ihåg att boken finns att låna utan kostnad på ditt bibliotek! (där hittar ni givetvis alla böcker från nestor förlag utan kostnad).

Torsdag 18/1 kl 19:00 intervjuar jag Marcus live på Nestors förlag fb-sida. Har du frågor till Marcus kan du givetvis vara med och ställa dem live, eller ställ dem här så frågar jag dem vidare. Tillsvidare bjuder jag på ett litet författarporträtt.


Marcus Osin

Marcus Osin

Namn: Marcus Osin

Född: 1983

Stad: Norrköping

Bok: Hur långt kan man gå?

Förr trodde jag att alla som var drabbade av psykisk ohälsa var folk med tvångströjor. Jag har nu insett att det är människor från alla delar av världen. Kvinnor som män, säger Marcus Osin.

Att jag för snart ett år sedan ville dö är något som nu är helt obegripligt. Jag förstår att jag inte var nöjd med mig själv och mitt liv som det var då. Men att dö. Nej. Det är ju ändå en konstant lösning på ett tillfälligt problem.

Marcus drabbades av en depressionen runt 2012. Åren därefter är inget han minns. Men 2017 eskalerade depressionen och självmordstankarna började ta över hans värld.

På sjukhuset fick jag besök av en oväntad släkting som sa till mig ”nu kommer du hem till Sverige, eller så kommer jag tillbaka hit och slår ihjäl dig”. Det fick polletten att trilla ner och blev starten på mitt tillfrisknande.

Några hårda ord med glimten i ögat från en person han inte hade räknat med. Marcus fick diagnosen djup depression med psykotiska inslag och hög suicidal risk.

Det är inte lätt att rycka upp sig och gå vidare, säger Marcus. Men han ser det som att han slog i botten, och att den enda vägen efter det var upp. Jag hade bara en möjlighet kvar och det var att må bättre.

Mediciner, promenader, samtal och sjukdomsinsikt hjälpte mig, säger Marcus. Det går inte en dag utan att jag tackar någon sorts högre makt för att jag överlevde, och för att jag lyckades vända mitt mående till det bättre. 

Likt en förkylning kan psykisk ohälsa drabba vem som helst, säger Marcus, för vi är trots allt bara människor. Vi har så höga krav idag och det är svårt att själv ta sig ur en negativ spiral.

Skrivandet blev också en del av tillfrisknandet och  han har tankar på att skriva en fortsättning. När det gäller framtiden så ser jag ljust på den, även om det finns saker kvar att lösa.

Men vem hade uppskattat det lilla i livet om allt vore enkelt? Jag mår nu bättre än någonsin tidigare och har kommit mycket närmare min son, vi är bästa vänner.

Missa inte hela intervjun 18/1 kl 19:00 facebook-live/nestorforlag.


Den där tacksamheten

Tacksamhet. Vilken märklig känsla det är. Man kan vara fylld av den, men samtidigt vara tom. Man kan uttrycka det utan att egentligen känna känslan. Och hur känns den egentligen?

Du kan vara tacksam för mycket, eller ingenting.

Ibland blir den vardag, inbyggd i dig. Som ett finger, en arm, ett extra lager på din hud. Du vet att den finns där men känner den inte. Du reflekterar inte över den, eller så reflekterar du ofta över den men känner ändå inte av den.

Du kan också känna den så starkt att den förvandlar sig till ångest, eller så kan den förvandlas till ett ord och bli till luft. Tacksamhet, så viktig att vi glömmer bort den.

Lämna en kommentar


Mentala highfives & kognitiv omstrukturering

Det krävs en hel del energi från mig för att bara göra en sak i taget, det nästan kokar inombords. Man får liksom hålla sig i, hålla sig fast. Därför är jag så nöjd med förra året, att jag inte startade igång hundratals nya projekt utan höll fast i det som skulle göras, även om det gjorde ont.

Jösses vad jag var nära att ge upp, både en och två gånger.

2017 var inget super år direkt om man skall titta på företagsfronten, ändå har jag aldrig någonsin jobbat för något så hårt och ihållande. Därför är det så viktigt för mig att blicka tillbaka och belöna mig själv för vad jag faktiskt har klarat av. En mental highfive liksom. Jag ger mig en om och om igen och tänker fortsätta med det under hela året.

I år kommer jag även försöka förändra mina tankar på ett helt annat plan. Jag har tidigare jobbat mycket med min oro och ångest så jag har inte orkat ta tag i andra felaktiga tankar. Jag har låtit dem ligga kvar och bli en sanning, men i år skall jag förändra dem, få dem att försvinna och begrava dem för gott.

Det gäller de flesta tankar som inte är hjälpsamma men de jag tänker mest på är det där med att nätverka och socialisera sig. Det är något jag verkligen vill men ändå aldrig längtar efter. ”vad jobbigt” eller ”jag orkar inte” är återkommande tankar när jag ska vara social på min fritid. Så länge jag håller de tankarna levande kommer ju den känslan att vara kvar.

Jag kommer därför att ändra den tanken till ”jag älskar att nätverka”. Nej jag skojar så klart. Det måste ju finnas någon sanning i den. ”Att nätverka och samverka är viktigt för mig och mitt företag” är en tanke som känns närmare sanningen. När det gäller att ändra tankebanor gäller det att inte tro att man ska kunna förändra en massa samtidigt, det kräver mer jobb än vad man tror. Så om jag bara har ändrat denna enda tanke skulle jag bli nöjd. Jisses vilken nätverkare jag kommer att bli. Stoppa henne den som kan!

Lämna en kommentar


Hur långt kan man gå?

Hur långt kan man gå?

Hur långt kan man gå?

Jag är så stolt över att kunna presentera min första bok från annan författare, känns nästan mer pirrigt i magen än att ge ut min egen. Jag valde att ge ut Marcus bok för att han har en sådan viktig historia att berätta och jag kan utan att tveka säga att den bok är för alla, ALLA. Vilket är mer än vad jag kan säga om mina egna.

Detta är en riktig bladvändare som man enkelt läser från pärm till pärm. Lättläst och enkel. Boken handlar om en period i Marcus liv när han var i en depression och försökte att ta sitt liv. På en enkelt och ärligt sätt beskriver han sina tankar och känslor och det jag tar med mig av boken är hur viktigt det är att bli sedd, att självmord går att förhindra och att det oavsett vad man tror och känner just då, går att må bra igen 

Köp den, läs den och rekommendera den till alla ni känner, bums!

Ni finner boken här eller som e-bok på ert bibliotek.

Lämna en kommentar


Ett tomt rum

Ditt rum är tomt, även om det bär på både innehåll och mening. Det bor en ny person där i, ändå är det tomt och kallt. Jag kommer på mig själv i steget, på väg, men vänder om när verkligheten kommer ikapp mig, att du inte är där.

Väggarna bär samma färg och golvet är av plast. Jag förstår inte hur det kan det lysa, när det är så mörkt, se inbjudande ut, när det inte finns något att hämta. Förut var det fyllt med glädje, tårar och skratt. Nu med en annan verklighet.

Jag har ingenstans att gå. Vill bara gå över tröskeln igen och möta dig. Men det blir aldrig mer det samma, för det är bara ett tomt rum, utan dig. Väggarna kan inte längre skydda mig, säga att allt ska bli bra.

Du fattas mig, varje dag.

Och som en retsam påminnelse lyser det fortfarande i ditt rum, som om du skulle vara där.

Lämna en kommentar


Återkommande skrivövningar

Det här året har jag tänkt att anordna återkommande skrivövningar under två veckor varannan månad med start nu på Måndag.

Denna månaden handlar det om att utrycka tacksamhet. Vad är du tacksam över och varför? Man kan skriva för sig själv eller dela sin tacksamhet med oss i gruppen ”Skrivterapi -för dig som vill läka genom skrivande” där tanken är att vi ska stötta varandra i dessa övningar. Hoppas du vill vara med! 🙂

Lämna en kommentar


Det kom ett brev

Det kom ett brev

Det kom ett brev

Det kom ett brev när jag behövde det som bäst.

Det kändes som en present, som att bli bjuden på fest.

Jag fick ett tack för något som jag gjort,

och helt plötsligt blev mitt arbete så stort.

 

Du gör skillnad, skriver hon till mig,

världen hade inte varit sig lik utan dig.

Du gav henne hopp och viljan att kämpa,

även om inget i längden kunde hennes ångest dämpa.

Hon var tvungen att lämna livet fast att vi ville ha henne kvar,

men du fick henne att känna sig sedd, precis som hon var.

 

Tänkt att lilla jag,

kan påverka någons dag.

Genom att lyssna och tro,

få en människa att gro.

Det är ingen hemlighet,

att samtal är det finaste jag vet.

 

Lämna en kommentar