Sökresutat för : 24


Lucka 24 -paketet

Nestor förlags adventskalender

Nestor förlags adventskalender

Idag får du ett paket. Se paketet framför dig. Hur ser det ut, hur känns det i dina händer? Blunda och öppna paketet långsamt. Vad finns i paketet, hur får det dig och må? Skriv om ditt paket och innehållet i paketet. Reflektera sedan över din text. Obs, texten ska inte innehålla vad du tror att du kommer få utan det första som dyker upp i dina tankar, skriv helt utifrån din känsla.

Ps, om du vill ge dig själv en fin present kan du idag öppna kärleksbrevet du för 24 dagar sedan skrev till dig själv. Reflektera över hur det känns att läsa texten, hur det får dig att må.

Jag vill nu önska dig en riktigt fin jul och tacka dig för att du troget kikat in här varje dag. Stor kram.


Från 1-24 december bjuder jag dig på dagliga terapeutiska skrivövningar i syfte att få dig att reflektera över dina känslor och dina tankar. Det finns ingen prestation i övningarna. Tanken är att du ska skriva med hjärtat och inte hjärnan, så fatta pennan och bara skriv utan att reflektera. Efter 5-10 minuter, eller när du själv känner dig klar lägger du ner pennan och reflekterar över dig text. Hur kändes det att skriva den, vad vill texten säga dig, finns det något du kan ta till dig eller förändra?

Lycka till!


24 sätt att ta hand om dig själv 6 kommentarer

Köp dig själv vårblommor!

Ok, ni kommer ihåg min julkalender? Ni som inte hängde med på hela (har knappt jag själv gjort) får dem här i en sammanfattning. Nu tycker jag att du ska välja ett av förslagen för att ta hand om dig själv och utföra inför helgen (eller ett förslag om dagen om du vill vara riktigt snäll mot sig själv, vilket du givetvis vill [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”])

Här kommer alltså 24 sätt att ta hand om sig själv. Varsågoda!

  1. Tacksamhet
  2. Ta hand om din kropp
  3. Logga ut
  4. Be om hjälp
  5. Våga vara ledsen/arg
  6. Skratta
  7. Säg nej
  8. Ge till dig själv
  9. Skriv
  10. Rör på dig
  11. Ge till någon annan
  12. Förlåt dig själv
  13. Krama någon
  14. Tillåt dig att vila
  15. Date med dig själv
  16. Ät något gott-långsamt
  17. Hemma spa
  18. Återuppta intressen
  19. Acceptans
  20. Gilla dig själv
  21. Låna ett husdjur
  22. Heldag med partner/vän
  23. Rikta din energi åt rätt håll
  24. Bli din bästa vän

Se så, vad väntar du på? Ta hand om dig själv nu. Önskar dig en trevlig helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #24

Bli din bästa vän

Jag sparar det viktigaste (och svåraste) till sist. Att bli sin egen bästa vän. Vad innebär det egentligen? Jag vet inte med dig men de flesta människor är vanligtvis sin egen största fiende. Det finns ingen som hackar så mycket på mig som jag själv. Många av oss är riktiga mobbare. Säger elaka saker till oss själva när vi går förbi speglar, säger till oss att vi inte ska vara förmer än andra, tro för mycket om oss själva. När jag möter hinder är det första jag säger till mig själv att jag inte kommer att klara det, att det är alldeles för svårt, att jag är för svag, för dum.

Min man har alltid stått bakom och hejat på mig. Han har aldrig tvekat på något jag tagit mig för. Så varför gör jag det? Tänk om han likt jag själv skulle tala om för mig hur ful, dålig eller dum jag var. Att han så fort jag stöter på motgång säger till mig att ge upp. Det hade inte varit vidare snällt eller hur?

Skulle du tolerera den behandlingen från någon annan? Det hoppas jag inte! Men att tolerera den från oss själva gör vi utan att tveka. Idag vill jag att du ändrar på det där. Att du på riktigt blir din egen bästa vän. Varje gång du matar dig själv med dessa negativa saker, ställ dig framför spegeln och ta en titt på din bästa vän. Är han/hon värd all skit du kastar över henne/honom? Vågar du säga det i hans ansikte? [Tweet ”Säg inte saker till dig själv som du aldrig skulle sagt till en vän”]

Man brukar säga att ”du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Jag skulle vilja vända på det och säga: behandla dig själv så som du behandlar andra. 

Så nästa gång du tänker/säger/tror något elakt om dig själv. Ta då en funderare på om du skulle säga/göra samma mot någon annan. Om inte, så gör det inte heller mot dig själv. Du är den viktigast personen i ditt liv, glöm aldrig det!


Dags att gå vidare..

Allting har ett slut, och kanske även denna blogg. Då många hittar till inläggen och blir hjälpta av att läsa väljer jag att ha blogg och hemsida kvar, men vill du fortsätta följa mig gör du det bäst via min hemsida jessicahjert.se eller på Facebook och Instagram @jessicahjert. Du kan också prenumerera på mina nyhetsbrev.

Den senaste tiden har jag försökt att vårstäda mitt företag (där av beslutet att minska engagemanget här) då en ny inriktning är född, du hittar mitt nyaste arbete på krimcoachen.se

Är du nyfiken på företagslivet och vill följa mig som företagare? Ja då gör du det bäst på instagram @solosystrar eller här.

Den här bloggen har varit så hjälpsam i mitt eget terapeutiska skrivande, men nu är det dags att gå vidare.

Kanske hittar jag i framtiden tillbaka hit, kanske inte. Men just nu är det paus. Så tack till alla er som följt mig under dessa åren. Hoppas att vi ses igen ❤️


En stressfri vecka

Denna vecka ska jag göra allt jag kan för att skapa mig en stressfri vecka. Jag vet redan nu att jag kommer att ha svårt att uppnå det. Jag  har svårt att acceptera min situation, att det faktiskt är jag som kör över mig själv och bryter mina egna regler. Liknande problem förkom inte ens när jag var anställd. Men nu ser livet annorlunda ut. Kroppen har sagt i från, och jag måste lyssna.

Jag har gränser, men trampar ofta över dem. Vilket jag vet är anledningen till min stress. Sen skapas stressen inte bara av mig själv, nej denna herre tror jag är den största boven i dramat. Jag anpassar min arbetsvardag runt honom. Allt för att han ska hinna motioneras, aktiveras och var hemma ensam så lite som möjligt.

Det är inte alltid våra önskemål går ihop, jag behöver jobba och han vill leka. En krock som inte bara blir märkbar i min kropp utan också i mitt sinne. Att arbeta heltid med en två-åring vid sin sida är ingen lätt match och jag sneglar avundsjukt på alla dem som får jobba ifred utan någon som avbryter dem under dagen eller som inte har någon att anpassa sig efter. Eftersom stress inte bara skapas i vår kalender utan också genom våra tankar så är det främst dem jag ska arbeta med i veckan. Att inte gå upp i varv så fort något triggar mig till det.

Så denna vecka är jag extra lyhörd på mig själv. Om/när stress dyker upp skall jag meditera/vila fram tills att jag kommit ner i varv igen. Wish me luck!


Att fastna i en bekvämlighetszon

Bekvämt är inte alltid detsamma som bra. Det är en insikt som vuxit sig starkare och starkare under mina år som egenföretagare. För det är bekvämt att jobba hemifrån, det är bekvämt att kunna jobba online, det är bekvämt att kunna gå runt i en pyjamas hela dagen och det är otroligt bekvämt att inte ha krav utifrån eller att behöva passa några tider, men om det är bra för mig…nja.

Bekvämlighet skapar inte lycka eller energi, den bara är…bekväm. I bekvämlighet växer vi sällan (i alla fall inte jag). Men den är så lätt att fastna i, för varför skulle vi vilja ta oss i från något som är bekvämt?

För visst är det bekvämt att sitta med en chipspåse i soffan, men är det bra för dig att göra det varje dag? Nej. När vi fastnar i en bekvämlighetszon tappar vi lätt bort uppskattningen av det bekväma. När jag var anställd ÄLSKADE jag dagarna jag fick jobba hemifrån. Nu är det ju min vardag…det är inte så att jag önskar bort dem, men inte heller så att de ger mig samma glädje som tidigare.
Kan du känna igen dig i det här? Finns det något område i ditt liv där du fastnat i bekvämlighet? Finns det någon bekvämlighet du vill/behöver ta dig ur? Berätta!

Att ta kontroll över sin hjärna

I fredags var jag med om en bilolycka💥
Där och då var jag endast lösningsfokuserad, tog hennes namn, ringde polisen, pratade med hennes mamma osv.
Men efteråt…ja då drabbades jag av….skuldkänslor😩
Jag började tycka synd om den stackars tjejen som fick hela sin bil demolerad.
Jag började fundera på hur JAG kunde ha gjort för att förhindra situationen.
Jag började till och med hacka på mig själv då jag tyckte att jag betedde mig ”oprofessionellt” då jag som terapeut INTE startade upp konversationen med att fråga hur det gick med henne och hur hon mådde.
Nej jag började med att ta hennes legitimation och se så att min hund var ok. Hon var både rädd och ledsen, och det hade jag inte som fokus🫣
Men stopp nu Jessica✋Vem tror du att du är! Tror du att du kan förhindra olyckor och rädda upp alla som mår dåligt? Vad har du egentligen för orimliga krav på dig själv?!?
Ibland är offerkoftan för liten och ansvarskappan för stor! 
När jag iakttog vad min hjärna höll på med insåg jag att jag inom mig har en väldigt stark regel som säger att jag ALLTID ska se till andras hälsa först.
Att min uppgift alltid är att ta hand om andra, och när jag misslyckas med det då känner jag mig helt enkelt…misslyckad🤷‍♀️
Det är ju en ganska krävande och otacksam uppgift att bära, speciellt om jag ska bära på den dygnet runt, så nej tack, den raderar jag ut min regelbok😅
Det är så viktigt att våga lyssna (och ifrågasätta) våra tankar 💭 Om jag inte hade gjort det denna dagen hade jag gått med både skuld och skam helt utan en egentlig anledning😩
Så dagens påminnelse: ta kontroll över dina automatiska tankar annars tar de kontroll över dig☺️

Nyfiken på att använda pennan som arbetsverktyg?

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Skrivandet har varit en form av trygghet, något jag i hela mitt liv kunnat luta mig mot. Det kom liksom lätt för mig. Jag har en hel låda med dagböcker i källaren (som jag inte vågar öppna) från min tonårstid.

Idag vet jag att en av anledningarna till att jag tog mig ur min destruktiva tonårstid, tillfrisknande från depressioner och utvecklade både mig och mitt företag har jag skrivandet att tacka för.

Omedveten om hur hjälpsamt skrivandet har varit har jag fortsatt, och fortsatt.

Alla gånger jag inte haft någon att prata med eller när jag inte visste ens vad jag skulle säga, ja då fanns pennan där.

Det var inte förrän i vuxen ålder då jag av en slump såg en amerikansk artikel om terapeutisk skrivandet som poletten trillade ner.

Aha, det är det jag gjort hela mitt liv. Hjälpt mig själv, genom att använda pennan som psykolog!

Från och med den stunden gick jag all in, läste alla böcker, artiklar och kurser jag hittade inom området.

Resultatet?

Min utbildning diplomerad skrivterapeut.

Utbildningen är den enda i sitt slag som tar upp den terapeutiska helheten. Den ger dig inte bara skrivövningar utan förklarar också varför och hur skrivandet kan vara hjälpsamt.

Idag vet jag att skrivandet inte bara är hjälpsamt för mig, nej också miljontals andra som skriver och skriver, helt omedvetna om dess terapeutiska funktion.

Jag brinner fortfarande för att skriva, men mer än det brinner jag för att hjälpa andra, och genom min utbildning ”diplomerad skrivterapeut” vet jag att jag inte bara hjälper personen som går utbildningen utan också alla medmänniskor som kommer i skrivterapeutens väg. Så är du nyfiken på att vägleda människor till att använda pennan som psykolog?

Anmälan till utbildning öppnar idag (och stänger på söndag). Mer info finner du här.


Det läkande skrivandet

Det läkande skrivandet

Att skriva min första bok (måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden) var terapeutiskt. Jag var inte medveten om det då, insikten kom först efteråt.

Men jag tror att det på riktigt förändrade hela mitt liv.

Omedvetet skrev jag om mina känslor och tankar av att vara förälder, men också min upplevelse av andras bemötande.

Under åren jag skrev bearbetade jag både sorg, ilska och utanförskap och helt ärligt har jag knappt öppnat boken efter att den gick i tryck. Jag känner faktiskt inget behov av att öppna det kapitlet i mitt liv igen. Jag är…färdig.

Från början visste jag inte ens att det var en bok jag höll på att skriva, jag skrev endast för min egen skull, men någonstans mitt i processen så vände det och jag blev medveten om att de där orden…också kunde hjälpa någon annan.

Det är det som är så magiskt med skrivande, att dina ord kanske inte bara hjälper dig…utan också andra ❤︎

Är du nyfiken på terapeutiskt skrivande? Kika in med webshop för aktuella kurser.

 


Vad behöver du av din arbetsgivare?

En av anledningarna att jag stannade i 10 år hos min senaste arbetsgivare var för att jag fick regelbunden kompetensutveckling. Varje år fick jag minst en utbildning som inte bara höjde min kunskapsnivå utan också gjorde mig stimulerad.

Givetvis handlande det också om att jag trivdes och både tyckte om mina arbetsuppgifter och mina kollegor men för mig räcker inte det, jag behöver den där extra stimulansen för att stanna kvar.

För trivas… ja det kan jag ju göra på fler ställen. Men utvecklas och växa, ja det tillåts inte över allt ( i alla fall inte i den takten jag vill).

Som min egen arbetsgivare är det viktigt att tänka samma sak. Vad behöver jag ge Jessica för att hon stanna kvar? (För hon kräver mer än en bra arbetsmiljö och ett trivsamt jobb😝)

Det är så lätt att glömma bort sina egna behov när ansvaret att utföra dem ligger på sig själv. Helt ärligt så hade jag tröttnat ganska snabbt, ja till och med på mitt egna företag om jag inte fått fortsätta min utvecklingskurva.

Så idag tackar jag mig själv för att jag lyssnar och ger mig själv det jag behöver🙏

Vad behöver du av din arbetsgivare?